Inför Tottenham – Norwich

“We don’t have time to cry”. 

Orden var Lucas Mouras egna, efter förlusten i söndags där tre poäng kastades iväg till Wolverhampton. Även om jag inte helt håller med, då hela den här säsongen har känts som en sorgeprocess så ska jag försöka göra som Lucas. 

Jag bortser från att försvarsspelet är ett haveri, att anfallsspelet ser helt fantasilöst ut och att i princip alla spelare är skadade. Jag bortser från att alla ljusglimtar jag tidigare har sett (eller hoppats ha sett) är helt borta och att jag inte på något sätt längre kan se hur den här säsongen ska vändas. 

Jag tittar nu framåt och ser en åttondelsfinal på hemmaplan mot Premier League-jumbon Norwich där jag inte ens vet om Tottenham ska hållas som favorit. 

We don’t have time to cry?

Laget som ska ge “The Canaries” en match kommer att få klara sig utan Kane, Son, Sissoko och förmodligen även Hugo Lloris. Samtidigt ryktas det om att Lamela även fortsättningsvis har skadekänningar. Dessutom är både Sessegnon och Foyth tveksamma för spel och ska ha ett “Late fitness test” innan match.

Av de spelare vi har kvar att välja emellan så orkar Ndombele (enligt Mourinho) fortfarande inte 90 minuter. Vår enda anfallare är inte redo för A-lagsfotboll. Hela backlinjen med Ben Davies som frontfigur spelar utan något som helst självförtroende. Vår trygga sista post i mål känns helt ihålig och faktum är att Tottenham inte har vunnit någon av de fem senaste matcherna i Premier League med Gazzaniga i mål.

We don’t have time to cry…

Som det känns just nu så har jag all tid i världen och det enda jag vill göra är att gräva ned mig och gråta ut. 

Men det kommer jag inte att göra. Jag bortser från att allt negativt och fokuserar på att göra det jag gör bäst – att heja fram mitt kära Tottenham. 

I vått och torrt.

COYS!

Mathias Wallmon

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*