Inför Southampton – Tottenham

Ny match, nytt år, nytt årtionde, nya tag. 

Vid en första tanke känns Southampton som en optimal motståndare för att inleda det nya året på bästa sätt för Tottenham. Det är ett Southampton som förlorat med nio bollar mot Leicester, som saknar ett starkt kollektiv och som är extremt varierande i sina insatser.

Det är dock också ett Southampton som kommer med två bra resultat i ryggen från Chelsea och Crystal Palace, där man bland annat slog Chelsea med 0-2 i London. Det är ett Southampton som spelar på hemmaplan med ett som alltid enormt publiktryck. Det är ett Southampton som i December spelat sig ur den direkta bottenstriden och sist men inte minst så är det ett Southampton som har Danny Ings på topp som gjort 8 mål på sina 9 senaste matcher. Helt ok facit. 

Att tro att det ska bli en lätt match är därför naivt, men vid detta lag så har jag svårt att tro att det är något Tottenham-fan världen över som faktiskt förväntar sig en lätt match oavsett om det brödigaste av brödgäng skulle stå som motståndare. Tottenham har haft förbannat svårt att börja matcherna på rätt sätt, oavsett vilket lag de mött. Dessa tendenser känner jag igen lite sedan pre-Pochettino åren och jag trodde att de fruktansvärt loja första halvlekarna var ett minne blott tills för ungefär ett år sedan när Tottenham började sin kräftgång i Premier League. Senaste var det Norwich som dominerade 45 minuter mot oss. Vad detta beror på går enbart att spekulera i. Jag har svårt att tro att en sådan noggrann herre som Mourinho gör taktiska tokfel i varje laguttagning inför match, men å andra sidan ser det alltid förbaskat mycket bättre ut efter han gjort ett par byten. Kan det vara så att spelarna är så pass omotiverade att de behöver en rejäl hårtork i halvtid för att faktiskt vakna? Denna tanke gör mig lite mörkrädd. Eller är det rentav så att individuella misstag i matchernas inledning förstör rytm och momentum? Dvs att det i första hand är individuella brister och inte taktiska. Jag tänker Foyth senast mot Norwich eller Lloris mot Brighton i samband med sin skada. Detta är också bara ett axplock av de individuella misstag som gjorts under det gångna året. Oavsett vad så är det något Mourinho måste lösa omedelbart för han om någon vet att ett vinnande fotbollslag är inte ett vinnande fotbollslag utan en stabil defensiv grund. 

Det är dock inte bara pest och pina. Utöver att resultaten har sett skapliga ut(Spurs ligger trea poängmässigt sedan Mourinho tog över)så hoppas jag och tror att Mourinho lär sig något från varje match. Jag tror att Mourinho såg Ndombeles klass mot Norwich och jag hoppas verkligen på att få se honom från start mot Southampton. Det är en spelare som vi ska bygga vårt mittfält runt. Det är en version av Moussa Dembele med bra slutprodukt i sista tredjedelen och precis den progressiva spelaren som Tottenham behöver för att inte fastna i sidledsrull i backlinjen. Ndombele måste starta mot Southampton. Jag hoppas också att Mourinho såg att en trebackslinje inte är optimalt, speciellt inte med Foyth och Vertonghen centralt. Jag tycker att Sessengon förtjänar en till chans som vänsterback mot Southampton, istället för Vertonghen. Detta är dock något som jag tvekar på att Mourinho implementerar om vi spelar med en fyrbackslinje. Mourinho föredrar Vertonghen för han kan användas som en ”inverterad ytterback”, vilket innebar att i anfall bildar Vertonghen en trebackslinje med mittbacksparet och Aurier tillåts trycka högt upp i plan. Mot Southampton hoppas jag dock på att Sessengon startar och att Dier spelar centralt och hjälper till att täcka upp defensivt så att båda ytterbackarna kan attackera. Jag vet om att många har vänt ryggen åt Dier och jag kan delvis förstå varför, hans fötter kan stundtals vikariera som tegelstenar. Däremot tycker jag att han är en av den krympande skaran som alltid visar hjärta på planen. Vi vet också att Mourinho tycker om att spela med en stark defensiv pjäs på mitten och sålänge Dier, med Ndombele bredvid sig, enbart får koncentrera sig på att städa framför backlinjen, vinna dueller och vara allmänt överjävlig så bygger det en bra grund för att Ndombele ska få känna sig frisläppt och sköta uppspelen. 

Mitt hjärta säger att detta kan bli en spelmässig vändpunkt och en start på en bra fas för oss, men min hjärna, med en något pessimistisk röst, säger att det kommer bli precis lika svårt som vi haft tidigare. 

COYS!!!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.Markerade fält måste fyllas i *

*