Inför Tottenham – Röda Stjärnan

Matcherna duggar tätt nu, knappt har tårarna och ilskan från i lördags hunnit lägga sig förrän det är dags för ny match. En ny match där man hoppas det ska vända. En ny match där man hoppas få se det ”gamla” Tottenham. Det Tottenham som så många lovordade och berömde. För visst måste det väl vända snart? Visst är det väl så att ”The båtten is nådd” som Timbuktu sjöng? Vi kan väl ändå inte sjunka lägre?

Ska vi ha något att hämta i årets Champions Leaugue så måste svaret på den frågan vara nej, Nej, vi kan inte sjunka lägre. Vi har bränt våra frikort i årets turnering och har inte råd med fler missar. Nu är det dags att börja leverera. Den lilla optimisten i mig säger att så måste väl ändå spelarna också känna. Även om där finns något truppen som ligger och skaver så måste det väl ändå finnas någon form av heder och ära i att prestera. Om inte för Poch så för chansen att visa upp sig på den stora scenen. Låt oss hoppas att så är fallet. För då ska Röda Stjärnan inte behöva vara något större hinder på hemmaplan. Det ärt inget dåligt lag, men det är framför allt på hemmaplan som man gjort sina bästa resultat.

Läget i truppen då? Skademässigt ska alla utom Hugo vara tillbaka i träning. Lo Celso och Sessegnon är med och tränar, dock väldigt tveksamt om dom kastas in redan till den här matchen. Lär matchas in försiktigt. Eriksen missade Watfordmatchen men ska vara redo för spel igen.

Frågan är hur vi ställer upp laget? Vågar Poch släppa lite på tyglarna och satsa på ett mer offensivt betonat lag? Jag hoppas verkligen det. Mot Watford var laget verkligen baktungt. Alldeles för få spelare med offensiva spetsegenskaper. Faktum var att det var så många defensiva spelare att alla verkade tro att någon annan skulle ta jobbet.

Min 11:a skulle se ut så här:

Gazzaniga Davies-Verth-Sanchez-Foyth Dier-Ndombele Son-Alli-Lamela Kane.

Jag ser hellre att vi går för det än att vi fegar och att det ändå går åt pipsvängen. Vårt motto är trots allt: To Dare Is To Do!

COYS!

Christian Berg