Tottanham – Bayern 2-7 dags att bli lite förbannad

Europakvällarnas starka sken låg över London igår. Ut gick ett lag som hade allt att vinna men samtidigt lika mycket att förlora. Det var dags att vända säsongen, dags att tysta kritikerna och blicka framåt. Det blev tvärtom, det är dags att bli lite förbannad.

Tottenham – Bayern en tisdagskväll. En match som hade allt att ge och två lag som ville framåt. Båda lagen började hyfsat men Spurs startade med en aggressiv, hög press som ställde till det för tyskarna. Utdelningen kom snabbt genom Son och det kändes som att kvällens kalla vindar skulle bryta säsongen förbannelse och utstaka en rakare väg. Det höll ungefär en halvlek.

Det går att grotta ner sig i taktiska detaljfrågor denna dag. Det tänker jag göra. Det går också att grotta ner sig i känslor och uppgivelse med. Det tänker jag göra. Det går framförallt att bli riktigt förbannad hur matchen utvecklade sig. Det tänker jag vara med.

Känslan var innan att Poch skulle starta med en 4-3-3 liknande formation. Jag tryckte på svagheterna med att inte ha två renodlade sittande mittfältare. Ndombele är en fruktansvärt trevlig fotbollsspelare men en sämre försvarare. Sissoko är lite tvärtom ibland och blev väldigt ensam mellan alla offensiva tyskar. Winks är som Winks är, en habil fotbollsspelare men helt oduglig i sådana matcher där han ska vända på mittplan och fördela boll. Han trivs bättre högre upp där han kan stressa och snabbt föra bollen vidare.

Den trion som startade offensivt säger jag inte mycket om, de gjorde det bra under de delar som presspelet fungerade. Men att inte scouta Bayern ordentligt med deras yttrar skadade Spurs mer än en gång igår, vilket var tydligt när pressen hamnade för långt ner och det blev allt för trångt i mitten.

Individuella misstag bäddade också för en del av målen men sådant får man leva med inom fotbollen. Ndombele visade sina svagheter defensivt och Winks kladdade bort ett par bollar med.

Försvarsspelet behöver ingen närmare analys. Det var håglöst, lojt och ansvarslöst bakåt hela matchen igår. Aurer blixtrar till ibland men är en risk i försvaret och Rose gjorde några väl tajmade brytningar igår men är inte samma spelare som för någon säsong sedan. Vertongen och Toby ska ta på sig mycket att siffrorna drog iväg i slutet då de totalt slutade spela.

Med facit i hand skulle Spurs startat med en rak trebackslinje och två wings som hindrade uppspelen högre upp i banan. Winks skulle sett matchen från soffan och en Moura skulle fått springa lös högst uppe med Son och Kane. Aggressiviteten skulle (tror jag) bibehållits lite längre i matchen i denna formationen och att inte scouta Bayern ordentligt ligger på Poch och hans stab.

Känslorna efter matchen var, förutom tomma, väldigt ilskna över att man slutade spela för sin heder. Vi vet alla som håller på med lagidrott att man spelar dels för resultat och dels för skölden på bröstet. Att helt sluta spela i slutet är mer pinsamt än själva resultatet. Förlora matcher kan man göra, speciellt mot Bayern men att förlora på detta sätt är rakt ut en skam. Den skammen sköljer över hela laget från tränaren ner till alla spelare på planen.

Pochs uttalande efter matchen om att supportrar och spelare ska hålla sig lugna och sammansvetsade är tudelat. Det är bra att han går ut och är lugn och metodisk, för precis som jag skrev innan matchen måste vi alla ha tålamod med lagbygget. Men att skämma ut sig spelmässigt i slutet kräver hårdare ord och agerande av tränaren. Spelare måste bänkas efter detta och vissa ändringar måste göras. Mycket för att skapa nytt hopp men också att skicka en signal till oss supportrar att detta inte var acceptabelt.

Lyckas laget studsa tillbaka på lördag kan det lugna supportrarna något med konstgjord andning men det som måste ändras är dynamiken och själva grundspelet. Vi kan acceptera förluster, bara vi gör det på hedersamt sätt.

Vi har rätt att bli förbannade efter både säsongsstarten men speciellt efter denna match. Vi har rätt att ifrågasätta beslut och spelare/tränare och de har en bit kvar för att förtjäna vår respekt igen.

Är framtiden liljevit?

COYS

Johannes Glanz