Sweden Spurs Official Supporters' Club for Tottenham Hotspur F.C.
Nästan en månad hade gått från bragden i Amsterdam. Att planering var klar, förberedelserna klara och tiden började rulla mot 21.00. Detta var kvällen för hjältar, kvällen för historiaskrivning och den kvällen vi alla kommer skulle minnas. 21.02 gick luften ur och en svart smog av antiklimax hopade sig på himlen. Tottenham vann inte finalen men vann något helt annat. Fotbollen tog ett par välbehövliga steg bakåt, till det bättre. Tack Tottenham, tack fotbollen.
Jag valde medvetet att avvakta med att skriva denna matchrapport. Jag ville att vi supportrar skulle ta en dag för eftertanke och sedan titta upp mot himlen idag, måndag, och märka att solen steg även idag. Det som är annorlunda är att solen lyser mer liljevit än någonsin. Vi vann inte finalen men vi är ändå näst bäst i Europa. Det är något att hålla hårt i fram till augusti.
Jag, liksom många hade troligen laddat upp allt för mycket innan matchstart. Alla forum, hemsidor och artiklar hade plöjts igenom. Allt information hade lagts på bordet och allt stod klart. Vi hade en jättechans till pokalen. Kane va inte bara spelklar utan i god form, engelska media hade spottat ut samma laguppställning som jag ville se i min skrivelse innan matchen. Allt såg ut att flyta rätt väg för oss denna kväll. Domaren frågade om alla var klara, Sissoko räckte upp handen och där satt vi, 0-1 innan skummet på ölen ens lagt sig.
Vi börjar från början. Jag känner inget annat än stolthet över lagets prestation denna säsong men måste vara ärlig och säga att jag är rätt besviken över själva matchen. To Dare is to Do är något vi tryckt in i vårat medvetande. Redan innan matchen tyckte jag mig skönja att Pochettino var mer rädd att förlora än att vilja vinna. Att Kane startade är helt rätt. Han spelar i en annan dimension än resterande spelare och säger han att han är spelklar så är han det. Att han verkligen inte var i form det såg vi alla men skulle han avgjort med en touch i boxen skulle vi inte blivit förvånade. Det var valet att balansera med Winks som ställde till det för mig. Jag gillar Winks, verkligen, men han är lite av en dussinspelare i Spurs denna säsong. Lägg därtill en längre skadefrånvaro och Lucas på bänken så startade Pochettinos problem redan där.
Första halvlek gick med ett bakåtmål direkt (ja det var straff) och Spurs på något sätt bevakade det underläget mer än att vilja vinna. Antalet hemåtpass till Lloris måste varit ett nytt rekord och Liverpool försvarade sig smart och knep lägena när de kom. Till halvlek fanns det mycket att önska och jag skulle redan där och då velat ha bytena som kom senare (för sent?) med att Eriksen (eller Eriksson som den kopiöst överskattade Åslund säger i direktsänd TV) klev ner i banan och Alli byttes mot Lucas. När Lucas kom in blev det ett helt annat flyt i spelet med det syntes att han inte var mentalt i balans på grund av bänkningen från start. Jag är övertygad över att vi skulle fått se en helt annan matchbild om Lucas skulle fått starta och Eriksen skulle fallit ner lite mer.
I övrigt tyckte jag att vi hade bra koll på Salah och Mané och vi vann oftast mittfältskampen vilket gör mig än mer frustrerad över oviljan att faktiskt våga chansa i matchen. Jag säger som alltid att jag litar fullt på Pochettino men kritiken mot hans matchcoachning är ibland befogad. Nu förlorade vi matchen och det är lätt att vara kritisk men det gäller som sagt att titta uppåt måndagssolen och ta tag i vad vi har.
Vad har vi då?
Vi har en spelartrupp som trotsat gravitationslagarna i dagens fotboll. En trupp som många säger är för dålig har åter knipit en Champions Leagueplats till nästa säsong i ligan, kommit före Arsenal och Man Utd samt tagit sig till final i världens största cup för klubblag. Detta genom att inte spendera en enda krona på spelarköp sedan Klintsman va långhårig. Att konsekvent skriva nya kontrakt med spelarna och lägga allt tid på att utveckla truppen istället för att gå vilse i Transferdjungeln är berömmelsevärt.
Vi har en ny arena som kommer generera ett större intresse för klubben, fler supportrar och i slutändan större plånbok. Vi har en grundorganisation som står sig stark emot konkurrenterna och en framtidstro som är stor. Liverpool startade sitt arbete för fem år sedan att vinna titlar och vi startade vårat arenabygge. Det sa Pochettino i en intervju direkt efter, och det är sant. Deras peak är nu och våran är i framtiden. Nu kommer troligtvis Pochettino kräva en stor summa pengar att spendera över sommaren. Det har han gjort sig förtjänt av men jag tror och hoppas att han värvar smart. Två -tre högkvalitativa spelare räcker samt att behålla Eriksen. Efter det är jag redo för en ny säsong i augusti.
Så för att summera lördagen och säsongen kort så är det en säsong att minnas. Vi minns den för att vi väntade på ett nytt hem, väntade på spelare och väntade på ett fint spel. Vi gick och väntade lite för länge istället för att ta tag i det som vi hade framför oss. När vi sedan började göra det så stod vi där till slut, i vårat nya hem. Vi stod där tillslut i en final och på en stark fjärdeplats. Vi stod starka till slut och föll med äran kompakt. Tottenham har valt en annan väg till ära och berömmelse och där går vi ganska ensamma i dagens fotboll. Säsongen är slut, en historia har skrivits men lämnat en del tomt i slutet, som ska fyllas på. Vi startar redan nu.
Tack Tottenham, Tack fotbollen.
Framtiden är Liljevit
COYS
//Johannes Glanz
