Inför Ajax – Tottenham, Kaos

Det finns vissa dagar i livet som man aldrig kommer glömma. Det finns stunder som lyser starkare än andra samtidigt som det finns avgrundshål så djupa att man inte tror det går att klättra upp från dem. Ytterligare en Europakväll stundar och vi står på kanten mot hålet och tittar mot ljuset. Det gäller att klamra sig fast vid det där sista hoppet, sluta ögonen och samtidigt njuta. Tottenham är i semifinal i Champions League gott folk, nu kör vi.

Då Spurs i praktiken är klara för ytterligare ett europaäventyr nästa säsong kan all kraft och energi koncentreras till Amsterdam och ytterligare ett europamirakel. Denna säsong har vi legat mot repet ett antal gånger men rest oss och knockat på nio. I skrivande stund har jag svårt att samla känslorna och tankarna till denna match. Vi vet att en formation är elva spelare som står på en fastställd position när visslan går för att sedan övergå till ett organiserat kaos. Till denna match vill jag ha kaos, totalt renodlat kaos på Amsterdam Arena.

Ajax är inget dåligt fotbollslag, absolut inte. Men de lever just nu på ett rus som vi sällan skådat i dagens fotboll genom att totalt avsaknad av respekt för motståndarna och verkligen leva ut på att hacka sönder bra lag. Real, Juventus och Tottenham är tre lag med en tydlig spelidé som Ajax (hittills) lyckats förstöra med mycket fart och entusiasm. Därför vill jag att Spurs ska möta dem med samma mynt. Ajax har ett mål med sig samt hemmaplan. De ska ses som spelfavoriter denna match men får samtidigt ett helt annat krav på sig än tidigare. De förväntas hålla i spelet något mer och det är frågan om det finns rutin i laget som klarar det. Spurs kan spela desperatfotboll, det såg vi mot City i bortamatchen, och det tror jag passar denna match. Möta kaos med kaos kan vara ett bättre sätt än att rulla sidled och vänta på sina chanser.

Vi vet ingen direkt klar status på Vertongen men i detta läge ska inte det spela någon roll, Poch måste ställa upp med en rak fyrbackslinje utifrån förra matchbilden. Så länge som Trippier och Davies/Rose inte varit helt i form behöver vi inte några offensiva Wing backs. De gör sitt jobb från en ordinarie ytterbacksplats och det är nästan viktigare att få in två sittande mittfältare som tidigt tar död på Ajax kontringsspel genom mitten och tvingar dem till längre bollar. Får vi tag på bollen högre upp så har vi större chans att tidigt skapa kaos. Med Winks borta ser jag inte något hinder för att starta med lite muskler på de positionerna (Wanyama och Sissoko). Jag väljer Wanyama före Dier som jag inte tycker har kommit in i tempot för en semifinal än. Offensivt har vi trion med Alli, Eriksen och Son som är perfekta för kaosskapandet och Moura som spjutspets att dela löpningsansvaret med.

Att vi får in Son och Moura samtidigt ser jag endast som positivt. Vi får två punkter på planen som vi kan söka samtidigt som Alli ”riskerar” att bli bortglömd i djupled. Men det gäller att vi verkligen spelar på det sättet och inte kör fast i gammalt tänk. Possesionfotball är vackert men när målen måste göras och då vi har så bra offensiva spelare måste spelet anpassas till deras kvaliteter hellre än tvärtom. Varför inte skada Ajax på samma sätt som de skadade oss. Rakare bollar, folk på mål och innovationsfrihet. Real och Juventus gick bet när de slog sig på bröstet och skulle vinna på erfarenhet, det kommer (får) inte Spurs göra.

Jag minns denna säsong när vi tidigare sagt att cupdrömmen är slut. Eriksen och Moura gjorde så att vi fortfarande behöll den drömmen. VAR visade sin betydelse sist tillsammans med ett böljande spel. Denna upplaga av Spurs har aldrig gett upp och kommer aldrig göra det heller. Att våga är att göra. Denna match är det yttersta beviset på detta. Tottenham är i sin första semifinal i Champions League. Klarar vi detta står vi inför något än mer historiskt.

Det är bara blunda, njuta och när hymnen avslutats är det dags att skapa kaos.

Framtiden är Liljevit

COYS

Johannes Glanz