Efter ligacupens semifinal, Chelsea – Tottenham, 2-1 (4-2 efter straffar)

En kväll på Stamford Bridge med en mängd skadade spelare. Son borta på landslagsturnering och ständig oro för slutresultatet.

Hur gick det då? Första halvlek var en mindre katastrof. Chelsea får relativt enkelt göra 1-0 och  2-0 relativt snabbt och Spurs hamnar i någon form av chock. Hazard är överallt och kvalitén i Spurs spel är oroväckande svag. Flera passningar i omgångar nästan löpande hamnar hos motståndarlaget.

Llorente blir helt isolerad på topp och ingen i Spurs lyckas nå fram till honom i ett anfall.

Första halvlek i övrigt – Höjdpunkten för Spurs är när Eric Dier tidigt i matchen går in och nästan sänker David Luiz. Derbykänslor.

Andra halvlek då? 2-0 underläge och 2-1 totalt i matchen. Llorente nickar in 2-1 (2-2) och det blir match. Spurs lyckas dock inte skapa tillräckligt med chanser. Lucas kommer in och gör ett farligt anfall. Llorente får årets passning av Eriksen men bollbanan är för svår och spanjoren missar läget.

Straffar följer efter ordinarie tid – Eriksen är säker, Willian likaså för Chelsea, Lamela gör sin,  Azilipueta också, sen kommer Dier och skjuter över. Chelsea sätter ytterligare en och Lucas skjuter en rätt svag och något stressad straff. God natt.

Kan Spurs vara stolta över insatsen? Absolut. Förutsättningarna före och under match var inte bra. Ändå håller man nästan ut hela vägen.