Farväl, Mousa

 

Mousa Dembélé är klar för Guangzhou R&F och ett enormt tomrum fylls både i omklädningsrummet, på planen men framför allt mitt hjärta. De som orkat läsa mina texter senaste åren vet min kravlösa kärlek till en speciell spelare i truppen. En kärlek som mångt och mycket blivit obesvarad i en överdrift av skador. Dock aldrig kantad.

Detta är mitt personliga tack till den, i mitt tycke, bästa spelaren som burit den liljevita tröjan under min livstid. En spelare som är född för tidigt samt aldrig riktigt fått den upprättelsen han förtjänar.

Detta är mitt tack till Mousa Dembélé, Greatest Of All Time.

—

Säsongen 2012/13 var den första stora milstolpen i den era som Spurs just nu befinner sig i. Några spelare som vi tagit oss till hjärtat lämnade klubben som Modric, Van deer Vart och givetvis Ledley King.  Även kroaterna Ćorluka och Kranjčar valde att lämna klubben samtidigt som nestor Redknapp tog hunden sin och gick vidare.

In kommer den uppskrivna Villas-Boas och Spurs ska tåga in i en ny era med bollinnehav och vinster. Gylfi, Adebayor, Holtby, Vertongen m.fl. värvas in och truppen ser stark ut. En av de sista pusselbitarna som behövdes var en box to box-spelare och den fann Boas i Fulham. Dembélé hade snabbt blivit en favorit i södra London och min vän som har varit ordförande i den svenska falangen av fulhamfans berättade att vi hade en framtida stjärna.

Värt att nämna var att Kane lånades ut till Norwich i samma veva.

Nu behöver vi inte gå igenom hela historian med Villas-Boas, Bale och andra epoken i den era vi lever i nu med miljardsatsning och ett utdraget arenabygge. Oavsett vad som hänt de senaste 6 säsongerna så har en sak varit beständig, Dembélé har dominerat när han varit frisk. Vi är många som fantiserar om Dembélé vore 9 år yngre och hade Pochettino som mentor i den åldern, även Pochettino själv.

Visst. Jag som många andra hade nog tanken när Dembélé tågade in att han skulle vara en poängspelare och hans första mål i den liljevita tröjan kom ju så pass tidigt att förväntningarna höjdes. Men ju mer han fick spela så visade det sig att det är djupt rotad i mitten som han hör hemma. Vi minns hans demoniska spel tillsammans med Sandro under en period och sättet att transportera boll är helt unikt. Vi har alla vår egen uppfattning om Dembélé och hans spelsätt men det är svårt att blunda för att laget faktiskt spelat bättre med honom på planen.

—

Det är svårt att skriva en text med endast superlativ och samtidigt ge det ett försök att vara nyanserad när man summerar 6 år med belgaren. Jag skrotar allt sådant försök och istället blottar strupen totalt.

Jag vill tacka dig Mousa Dembélé för åren i Spurs och bidraget till att göra klubben stor igen. Tack för blod, svett och tårar (samt ligament) som du gett för klubben och tack för att jag har något att berätta för mina barnbarn i framtiden. Du kommer aldrig bli glömd så länge jag har möjligheten att berätta din historia.

 

Tack för tiden!

Greatest Of All Time.

 

/Johannes Glanz