Matchrapport: Wolves 2 – 3 Tottenham

BOOM! Kane sätter 3-0 i den 62:a minuten. Där och då kändes en seger lika gjuten som sill på midsommar eller skinkan på julbordet. Men marginaler och ett par frågetecken, som jag skrev om innan matchen, placerar stora spöken i våra spelares sinnen.

Matchen och dess olika karaktärer:
Lamela lyser återigen klart starkast av alla våra spelare. Våra tre mål är allesammans utsökta. Lamelas avslut och väggspel med Son till 1-0, Sons och Trippiers förarbete till Lucas Mouras nickmål till 2-0 samt Lamelas dribblingar och Kanes beslutsamhet vid 3-0. Vi spelar bra och bollen flyter på fint. Vi är i kontroll av matchen. Den känslan har inte infunnit sig på ett tag så det känns vackert.

Sen kom den där första straffen. Första ja….. Till att börja med vill jag först påpeka att vår unga debutant Juan Foyth gör en väldigt bra match. Står rätt, bryter bra och ser lugn och fin ut. Men vid straffsituationerna kommer dock verkligheten ikapp. Han kommer lite väl fel, mycket tack vare Trippier, vid första straffen. Men när han spelat så bra i övrigt, så skall vi inte dra några stora växlar kring Foyths framtid baserat på straffarna.

Efter de båda straffarna så är det självfallet All-in från Wolves sida. Likt en blodtörstig varg tar de upp jakten på en kvittering. Det blir pressat och stressat på vår planhalva. De har bollen och spelar bra. Rullar runt bollen fint med stor rörelse. Vi står mest och tittar boll, och försöker symtomatiskt förstöra för dom utan att riskera något.
Till slut blåser Mike Dean i sin lilla svarta flöjt och matchen slutar rättvist 2-3 till vår favör. Vi rider ut stormen, drar inte på oss några fler straffar och även om Pochettino skakar på huvudet vid slutsignalen så åker vi hem med tre poäng.
4:e platsen i ligatabellen är återigen vår vilket känns oerhört vackert!

Även om inte alla frågetecken ersattes med utropstecken var ändå den här matchen ännu ett litet steg framåt. Trots de sista 30 minutrarna, så visade vi under de första 60 att vi börjar hitta tillbaka till det där flytet i vårt spel. Vi måste fokusera på det positiva bitarna. Harry Kane ser faktiskt pigg ut och att han målade betyder oerhört mycket för honom. Det är bara att fortsätta trumma på, vinna matcher och hela tiden försöka ”..be competitive” som Pochettino alltid yrkar starkt på.

Give Hugo Lloris a break won’t you?!
Jag tycker att vi alla, ja även du din luttrat konservativa läsare, måste ge Hugo Lloris andrum och BERÖM. Det är makabert enkelt att fastna eller haka sig på enskilt isolerade händelser och misstag. Och ja, det har skett några sådana genom åren, inte minst sista året. Men tametusan, vi kan inte låta våra känslor flyga iväg så högt att vi totalt sågar ned honom hela tiden. Vissa yrkar till och med på att Paulo Gazzaniga skall få förstespaden. Något som jag tycker är helt befängt.
Lloris är förmodligen vår enskilt bäste spelare spelare sedan 2012, sommaren då han anlände. Och även den här säsongen har han räddat flera poäng åt oss med avgörande räddningar. Att påstå något annat antyder bara att någon gillar att slicka på fingertoppen och lyfta den högt upp i mediavinden.

Snälla Trippier, kom ned på Jorden!
Trippier börjar smått att gå mig på de berömda nerverna. På hans offensiva passningsfot finns det inte det minsta att klaga på. Men under hela hösten har jag ofta uppfattat honom som nonchalant gällande det defensiva arbetet. Allt som oftast skriker han på hands eller vinkar hejdlöst på offside istället för att fokusera på att stoppa bollinnehavaren. Eller som i matchen mot Man.City för sex dagar sedan där han först gör en tafatt hemåtnick, som du knappt ser i en Division-6 match, för att sedan jogga sakta ned mot Sterling för att försvara. Väl där så ställer han sig galet baktungt på hälarna, Sterling är förbi och hittar Mahrez med en inspel. Pang. 1-0 Man.City. Det första Trips gör då är att han munhugga mot Lloris och Toby. Galet uselt beteende. Kanske har Englands VM-framgångar stigit honom lite åt huvudet?
Mycket av samma mönster utspelade sig igår. Där han gång på gång uppvisar samma nonchalanta beteende. Försöker slå tunnlar i tid och otid. Kalla mig surgubbe, men han gör inte saker och ting ordentligt helt enkelt.
Nää hörru Kierian. Shape the f*** up! Alla vet att du kan väldigt mycket bättre.

Ödesmatch mot PSV på Tisdag
21.00 på Tisdag går vi in i andra halvan av Champions League gruppspelet. Efter bara 1 poäng på 3 matcher har vi, minst sagt, dolken mot struphuvudet. 3 poäng hemma på Wembley är det som gäller annars kan vi lika gärna ställa in alla planer på Europaspel för resten av säsongen. Men en vinst här borde åtminstone ge oss en ordentlig chans på tredjeplatsen i gruppen och därmed fortsatt spel i Europa om än dock i Europa League.

#COYS
#TTID

// Mikael Thunborg

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.Markerade fält måste fyllas i *

*