Liverpool v Tottenham 2-2

Anfield. Liverpools borg. Laget har visserligen gått knackigt på bortaplan, men hemma har man inte förlorat i ligan. Hemma visar man upp vilket fint spel man har. Det är därför med växande ångest kvällens avspark närmar sig. Det kan bli en jobbig afton.

Tottenham kommer till start med en 4-1-3-2 med Dier som ankare medan hemmalaget kör en 4-3-3 och det syns genast vilket av lagen som kommer till avspark med mest attityd. Liverpool är snabbare, starkare och aggressivare än besökarna och det dröjer inte mycket mer än två minuter innan Mané, Firmino och Salah stressar sönder Tottenhams försvar och Salah till slut kan snappa upp en idiotpassning från Dier och peta in 1-0 fri mot Lloris. Davinson, Vertonghen och framförallt Dier står att beskylla för baklängesmålet.

Halvleken genom fortsätter Spurs att se bleka ut mot ett övermäktigt Liverpool. Dier fortsätter att nonchalant sprida bollar runt sig, Dembélé tappar boll på boll och den i övrigt så säkre Vertonghen är tydligt störd av hemmalagets höga press. De röda spelarna hittar ständigt ytor mellan mittbackarna och kommer ofta opressade mot ytterbackar och vid 25 spelade minuter hade resultatet kunnat vara 4-0 om avsluten hade hållit samma klass som spelet i övrigt.

Någon som utmärker sig är dock Davies. Han visar ambition och framåtanda och är inblandad i ett antal hårda närkamper. I övrigt syns inte mycket av den offensiva trion i Alli, Son och Eriksen medan Kane är mer eller mindre fullkomligt osynlig. Halvleken avslutas 1-0 även om Spurs vann bollinnehavet relativt stort. Spelet och idéerna är dock helt och hållet Liverpools.

Jag drar direkt paralleller med Liverpools tidvisa kölhalning av City för ett par veckor sedan och hoppas att vi ska slippa se något liknande i resten av denna match. Den uppenbara känslan efter att ha bevittnat första halvlek är ändå att det mycket väl kan bli ytterligare en sådan där mardrömskväll på Anfield.

Andra halvlek blåser igång och inget av lagen gör några byten. Inte heller märks några taktiska förändringar. Det ser ut som det gör i första halvlek förutom att Spurs visar något mer initiativvilja. Den taktiska förändringen sker först när Dier återigen kladdar med boll och sånär ställer Liverpools spelare fria med Lloris. Efter det byter han position med Dembélé och den defensiva delen av spelet blir mycket lugnare.

Chansmässigt öppnar det upp sig något och den bästa möjligheten får Son som kommer fri men slår bollen mitt på Karius och returen slår Alli utanför. Äntligen lite hetta!

Matchen går i stå igen och i 78:de minuten byter Liverpool till fembackslinje och går för att stänga matchen. De har varit exceptionellt bra defensivt hela matchen.

Tottenham kontrar genom att byta in Wanyama minuten efter. Och som han ska påverka matchen. Han hinner bara vara inne någon minut innan han springer åttor runt Liverpools mittfält för att komma åt en utboxning från Karius. Träffen han får på bollen är den som alla fotbollsspelare drömmer om. Från 20 meter (?) drar han på halvvolley på en ytterskruv som borrar sig upp i krysset framför The Kop och tystar hemmasupportrarna. 1-1. Ladies and Gentlemen, Victor Wanyama!

Klopps matchplan har gått i stå. Med alla byten gjorda står han med ett defensivt lag på planen och ska jobba in ett vinnande mål med tio minuter kvar. I 85:e minuten kommer Kane loss och rivs ned utav Karius. Billigt? Kanske. Efter diverse diskussioner tar Harry själv straffen och lägger den lamt mitt i mål varpå Karius räddar.

Matchen tar ny fart när den egentligen är över. Liverpool må ha bytt ut Mané, kört slut på Firmino och spelar med fem backar på planen, men vad gör det när man har Salah kvar? En halv minut av extratiden har gått när han flyter förbi tre Spursförsvarare och drämmer upp bollen i nättaket. 2-1. Ridå.

Men det är nu magin börjar. Tottenham ger inte upp. Trycker upp bollen i offensivt straffområde. Lamela ska täcka boll. Van Dijk ska rensa. Lamela faller. Spelet fortsätter men nere vid hörnflaggan viftar assisterande domaren frenetiskt med sin flagga. Han har sett något. Han kallar till sig huvuddomare Moss. Han har sett en straff! Övertiden är ute, men straffen skall dömas och slås.

Kane har inte tid att vara eftertänksam. Han har precis sett Salah nå upp i samma målskörd som han själv. Detta går inte för sig. Han tar hand som straffen igen och gör nu inget misstag. 2-2!

Det går bara sekunder innan matchen blåses av och i det här läget ser vi 2-2 som en vinst!

Det är väl de här matcherna vi lever för? Att total travesti kan blandas med ren och skär eufori inom fyra minuter? Att en stabbig Kenyan med hyfsad passningsfot kan agera Roberto Carlos på en minut? Att Kane ska missa en straff i 87:e men ändå få bli matchhjälte?

Niclas Mahlm

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.Markerade fält måste fyllas i *

*