Apoel – Tottenham 0-3 (Champions League)

Fotbollskvällen i det (fortfarande) tropiska Cypern blev en lyckad sådan för en supporter iklädd liljevita färger. Tottenham kom till Nicosia med en lite fantasifylld startelva. Då Christian Eriksen saknades (sjukdom) och Dele Alli var avstängd, blev det en fyrbackslinje och ett mittfält med Serge Aurier som högerytter, vilket såg intressant ut. Under sina genombrottsår i Toulouse spelade han som högerytter och hanterade rollen bra, då som nu. Han såg ut att trivas i den rollen, och det är betryggande att ha en trupp och en manager som kan hantera ett formationsbyte så pass simpelt som Tottenham gjorde idag. Det inbringar förtroende och en trygghet till detta lag, något som verkligen uppskattas hos mig.

Det såg till en början ut att kunna bli en tung start för gästerna, då den gänglige belgaren Igor De Camargo drämde till ett skott i ribban tidigt i matchen. Visst fick man lite kalla kårar och deja vú-känslor från förra hösten, men som jag nämnde i föregående artikel så är det ett annat lag vi ställer på fötterna, en annan mentalitet och en annan säkerhet hos Tottenham idag, något som inte fanns då. Chansen skakades av relativt snabbt, Harry Kane satte 1-0 nästan retfullt enkelt, och sedan var det en match som bara kunde sluta på ett vis. En sekvens i matchen som oroar mig, och har gjort sedan jag började följa det moderna Tottenham, är sekvensen där Hugo Lloris spelar bollen rakt på Davinson Sanchéz som således leder till att bollen rullar tätt utanför Lloris vänstra stolpe. Hugo Lloris är en fenomenal, spektakulär linje målvakt – inte ett uns tvekan om det. Men hans spel med fötterna är och har alltid varit undermåligt, men tidigare säsonger har han kommit undan med det. Säsonger då vi inte slagits om topplaceringar på samma vis. Nu blottas plötsligt svagheten med fötterna på ett annat sätt, det uppmärksammas mer i takt med att laget får mer strålkastarljus på sig. Jag tror att detta är en av anledningarna till att storklubbarna runt om i världen har hållit sig borta från Lloris – på grund av att han kan avgöra matcherna med ett uselt ingrepp. Vi har ett färskt exempel i minnet mot Sverige i VM-kvalet senast, där han tar ett felbeslut som leder till tappade poäng. Det är brister som dessa som kan ligga en i fatet när en tabell ska slutsummeras, och det är något som MÅSTE bli bättre. I takt med att tränare ställer allt högre krav på målvaktens spel med fötterna står Tottenham med en målvakt som gång på gång spelar bort bollar, utsparkar som leder till motståndarinkast, och i enstaka fall matchavgörande mål. Det är något som måste jobbas med – och det vet jag att Mauricio Pocchetino och Hugo Lloris är medvetna om.

På tal om matchavgörande ingripanden så såg vi idag ett positivt sådant idag. Ett hattrick från Harry Kane gör en alltid glad, men i matcher som dessa så betyder det så mycket. Det må vara de “lättaste” matcherna att göra mål i, men mentalt sätt kan det också vara de svåraste att prestera i. Som jag var inne på i inför-artikeln så ser jag ett Tottenham som idag kan gå på halvfart och ändå vinna komfortabelt, något som är förtroendeingivande hos en supporter. Efter 3-0 mot APOEL så ser tabellen smickrande ut, där Real Madrid toppar tabellen på bokstavsordning. Champions League-hösten har börjat fenomenalt, och mötet med Real Madrid hemma på Wembley om två veckor blir avgörande för hur gruppen ska sluta. Ett kryss i någon av matcherna gör att ett avancemang blir allt mer synligt i slutet av denna tunnel som utgörs av Champions League-hösten.

Matchens lirare: Harry Kane

Bubblare: Serge Aurier, Davinson Sanchéz

Författare: Cesar Fältskär