En ordförandes reseskildring

14/4-2010: Snabb resa för Spurs – Arsenal. Åker ensam. Rikard Redin och Ulf Pettersson är på plats. Jag ska slagga några timmar med dem. Vår i luften. North London Derby snart igång. Sån overklig stämning i kroppen. Vi möts upp och rör oss mot Bricklayers. Där springer vi på Magnus Elvingsson, Daniel Häggblad och massa andra härliga Spursfans. Det är drag. Det är sång. Det är kärlek. Vi vinner matchen. Det firas. Det blir rätt sent i säng.

15/4-2010: Bakfull. Grus i ögonen. SMS på telefonen. Syrran ringer, orolig för att nått hänt. Hon säger nått om åskmoln. Jaja säger jag och säger hej då. Slår på Sky. Aha, hon menade askmoln. Kan väl inte vara så farligt. Drar ut mot Stansted. Lite orolig. Borde haft tandborste, alvedon och mobilladdare med mig. Kommer fram. Kö. Kö. Kö. Ensam. Det är inte ofta man sätts i dessa situationer. Man blir rätt liten. Vad gör man? Man ställer sig i kö. Ahhhhh några jag känner igen. Jerry Wandeby, Christoffer Häggblad, Daniel, Magnus och några andra godbitar. Vi sluts samman. Dom tar hand om mig. Vi blir ett gäng. Flygen står stilla. För alltid? Vi dricker öl. Skrattar. Funderar. Några sover på flygplatsen, några tar in på hotell. Imorgon går flygen.

16/4-10: 06.15 nu är det dags att åka hem. Eller…. nej…24h är luftrummet stängt nu. Vad göra? Bilda ny familj i UK? Dricka öl? Ta tag i situationen och se möjligheterna? Ja självklart det sista. Spurs har ju en magisk vecka. Arsnal och Chas, onsdag och lördag. Vi är London. Kommer ej hem. Folk kommer ej hit. BILJETTER prio 1. Vi löser det. Sen löser vi hotell. För nu blir vi kvar. Vi äter på BK. Vi dricker öl. Vi blir en liten familj.

17/4-10 matchdag, igen. Derby, igen. 2-1, igen. Hudds o Modric äger mittfältet. Det är sån sjuk stämning på WHL. Jag gråter. Jag kramas med okända. Det är overkligt. Jag saknar min familj. Ja både dom som inte var på matchen och dom hemma. Imorgon drar vi hemåt. Tåg. Från England. Spännande.

18/4-10: 0510, typ, går tåget London – Bryssel. Sen står Jerrys pappa, som kört från Gränna i ett streck, och väntar på oss. Vi rullar mot Sverige. Det är en bit att köra.

19/4-10: 0830 kommer vi till Jönköping. 8 trötta resenärer och Jerrys pappa. Alla bor i trakterna. Utom jag. Jag ska till Stockholm. Det står en Buss4you inne med destination Stockholm. Jag kramar vännerna och springer ombord. ”Man måste köpa innan man går ombord”…….., jag försöker berätta storyn ovan….får kliva av. Nästa buss till Stockholm med plats är 1255. En SweBuss som stannar överallt. Jag hoppar på den. Det första jag ser när jag kommer hem är ett flygplan. Det rundar liksom av det hela.

Jag fick vänner för livet. Jag fick ett minne för livet. Jag tackar dig vulkanen för detta.

COYS! TTID!
Johan Sjöström

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.Markerade fält måste fyllas i *

*