Inför Burnley – Tottenham

Tottenham tar flyget (? hur reser man till Burnley egentligen??) till norra breddgrader för att möta ett hemmastarkt lilaklätt Burnley påjagat av rödtotten med basrösten Sean Dyche. 
Jo men så är det ju faktiskt, Burnleys hemmafacit är bra. Inte bättre än vårat dock, vilket är viktigt i sammanhanget att iallafall konstatera. Det är vi, Liverpool, Chelsea, Everton som har bättre facit på hemmaplan. 

Kan vi inte få spela Burnley på White Hart Lane istället? På bortaplan ser statistiken sämre ut för de lilaklädda. Inte en enda vinst på 15 övernattningar. Det är med andra ord deras hemmaform som placerat dem någorlunda tryggt på trettonde plats i ligan. Formen just nu är dock uppmuntrande svag (ur liljevita ögon sett). Tre poäng har de inte tagit på de sex senaste matcherna.

För att fortsätta denna jinx-bonanza så kan vi även konstatera att Burnley inte lyckats slå Tottenham på de fem senaste försöken. Med andra ord kommer rödtotten med basrösten Sean Dyche att mana på sina lilaklädda nordbor att inte bara återfinna formen utan även snygga till ett inte allt för fint facit som det de sitter inne med mot oss.

Burnley lär ställa upp på följande vis: Heaton; Lowton, Mee, Keane, Ward; Boyd, Barton, Hendrick, Brady; Barnes, Gray.
Här finns det ju lite profiler att nämnas. Tom Heaton är en väldigt bra målvakt och framför honom finns Michael Keane som är en väldigt bra mittback. Den sistnämnde kommer rödtotten med basrösten Sean Dyche ha svårt att hålla kvar i efter säsongen. Joey Barton lever och frodas fortfarande som fotbollsspelare, tro det eller ej. Här ska han hålla ställning mot Wanyama och Dembéle och Alli och Eriksen är det tänkt. Mina tankar fokuseras direkt på matchen-i-matchen Barton vs Alli. Frågan är vem som lyckas sätta den andra ur balans?

Tottenham då?

Vi får ju börja med att ta tjuren vid hornen här tänker jag. Det är inga jättehorn men vi har ju lite frånvaro. Harry Kane och Danny Rose är ju saknade. Och Erik Lamela. Att Vincent Janssen dragit på sig en sjukdom är för mig i sammanhanget oväsentligt då formen och självförtroendet på den karlen inte direkt är på topp. Och frågan är om han överhuvudtaget har kvalitén på den här nivån. Så, nu har jag sagt det. 

Vore fint att fortsätta på den inslagna och bevisat starka 3-5-2:an tycker jag. Ben Davies och Walker på varsin kant och Son längst fram. Känns stabilt och bra och mer behöver jag inte säga då det blir överflödigt.

Istället tar vi tillfället i akt och hyllar vår manager lite. Det har säkert inte undgått dig att han i veckan kommenterade Barcelona-ryktena. Många kanske tycker att det var väldigt vågat sagt men fasen vad jag älskar den mannen. ”Jag är en Espanyol-supporter så för mig är det inte tänkbart att träna Barcelona. Det är som om jag skulle få sparken från Tottenham och sedan få erbjudande från Arsenal, det skulle inte gå”.

Att han får ett Arsenal-erbjudande är väl inte rimligt de kommande 100 åren med tanke på en viss Arsene Wengers uthållighet i den frågan. Och ja, ni som tycker att det är alldeles för riskabelt att säga så som Pochettino gjorde, jag hör er. Men fan jag tror han menar allvar. Vi kommer inte se Pochettino i vare sig Barcelona eller på en flygplans-banner någon gång i framtiden.

Så hur går det här då?

Ja, vi måste ju vinna, så är det ju. Tappar vi poäng här börjar det bli obekvämt i magen. På flera sätt faktiskt. Titelstriden lever ju litegrann som en katt inne på nionde livet. Men de nio poängen vi har ner till våra lokalrivaler kan snabbare förtäras än så. Burnley borta blir svårt, men med deras nuvarande form och våra ambitioner så bör vi åka dit med en ödmjuk approach och klappa till de lilaklädda nordborna påhejade av mannen med basrösten, Sean Dyche.

Skrivet av Robin D