Gent v Spurs 1-0 (Europa League)

Det är inte förlusten i sig som gör ont, det är hur vi genomför matchen. Det ser stundtals riktigt darrigt ut och det har det gjort sedan matchen mot City i januari. Det finns inget annat att skylla på än just det bristande självförtroendet i truppen. Man kan prata om bortaplan kontra hemmaplan, rutin kontra entusiasm eller form kontra ickeform men en värdemätare som kommit att gälla, alldeles oavsett man tycker om det eller inte är ekonomi och på varje position på planen ikväll är Tottenham överlägsna Gent på den punkten. Som en referens på det är Gents genom tiderna dyraste värvning, Yuya Kubo som var cup-tied inför kvällens möte. Han köptes i januari för 3,5 miljoner Euro. Tottenhams dyraste värvning genom tiderna är Moussa Sissoko. Han kostade tio gånger mer än Kubo och startade ikväll.

Bristerna i Tottenhams spel var tydliga från start. Vi inledde med en 4-1-4-1 med Sissoko på högerkanten och Alli till vänster. Inte mycket stämde och Gent var både hungrigare och bättre halvleken genom. Vanligtvis stensäkre Wanyama slarvade med boll, Walker såg långsam ut och Alli misslyckades med i stort sett alla sina företag. Kane som inte är känd som en speedkula var trögare än aldrig förr. Vi startar med starkast tillgängliga lag, bortsett Eriksen, och blir enkelt avförda mot Gent. Först efter en halvtimmes spel får vi till vårt första riktiga anfall och bollen går som tänkt. Chanserna infinner sig dock inte och vid halvtid står det 0-0 med fördel hemmalaget, men matchen är ett redigt sömnpiller.

I andra halvlek går vi ned på en trebackslinje med Toby, Dier och Davies medan Walker går upp som winger. Sissoko skuttar över som vänsterwinger medan Alli tar en central roll strax bakom Kane. Winks, Dembele och Wanyama ska hålla ordning på det centrala mittfältet. Rockaden ger effekt omedelbart och Spurs får igång något slags anfallsspel. Chanser uppstår och någon av dem borde rimligtvis ha resulterat i mål, men ställningen förblir 0-0 fram till att Gent gör det vinnande målet genom Perbet i 59:de minuten.

Jag tänker inte dra mig genom det mentala dike som en detaljerad minut-för-minut-rapport skulle innebära utan nöjer mig med att ta det i stora drag. Efter ledningsmålet går luften ur totalt hos bortalaget och vi är inte ens nära en kvittering. Det är inte så att Pochettino ger upp, han byter in Eriksen, N’Koudou och Son, men det räcker inte. Kvaliteten finns inte. Tron finns inte. Det är helt enkelt inte bra nog.

Det mentala dike som Tottenhams spelare för tillfället befinner sig i har resulterat i en formsvacka. Resultatmässigt kanske det inte är helt uppenbart men sett till spelet blir den tydlig. Till och med Alderweireld ser osäker ut idag och frågan är då; vad beror det på? Det är fullt normalt att vackla ett par gånger per säsong och vi hade ju en ganska dyster period i höstas, trots att det inte blev allt för märkbart i slutändan. Svaret då borde rimligtvis vara bortfallet av Kane. Svackan vi är inne i nu kan härledas till frånvaron av Vertonghen och Rose.

Vertonghen gick sönder mot West Brom och Rose i matchen mot Sunderland. Två tongivande kuggar som haft en strålande period försvinner med kort mellanrum. Nervositeten i backlinjen är numera utvecklad och alldeles tydlig mot Gent. Den osäkerheten har sedan spridit sig över resten av planen och slagit hårt på vår unga trupps självkänsla. Det är den förklaring jag landar i.

Resultatet i sig idag är ett dåligt sådant. Att inte lyckas göra mål på bortaplan kan bli väldigt kostsamt i cuper av det här slaget. Gör Gent ett mål på White Hart Lane nästa torsdag, vilket inte alls bör ses som omöjligt, måste vi sätta tre bollar på dem. Den uppgiften, med dagens insats i färskt minne, är en omöjlighet för dagens Tottenham. Jag kanske målar upp en dystopi här men just nu är vi väldigt långt från avancemang.

Vi möter på söndag Fulham på Craven Cottage för ett avgörande möte i FA-cupen. Vertonghen ryktas vara spelklar tills dess. Rose är fortsatt borta. Det som skulle vara en period av avancemang i cuper har nu blivit en period att hitta tillbaka till formen tills när ligan börjar igen.

Skrivet av Niclas Mahlm

2 kommentarer

  1. Sven-Åke Runelid

    Bra analys av >Niclas Mahlm.
    Totenhamn tänker fotboll och blir stillastående i sina funderingar hur man skall spela och därmed saknas förmågan att vinna närkamper och vara på hugget.
    Den hundradels sekund det tar att fundera utnyttjar motståndarna och innan man hunnit tänka färdigt har man förlorat initiativet.
    Hur man kommer ut ur denna mentala härdsmälta bli ett uppdrag för en hjärnskrynklare att lösa.
    Audere est facere kan var lösningen
    Hälsningar
    ‘Sven-Åke Runelid medlem 1038

  2. Jag stod på läktaren när Spurs glänste mot WBA i 4-0 segern. Erik Niva skrev att Spurs kanske aldrig sett Spurs spela så bra på WHL under hans tid som supporter. Och detta var med det nyfunna 3-backslinjeformationen.

    Men, som du nämner, så skadade sig Rose och Vertonghen – och Pochettino känner sig nödgad att lägga 3-backslinjealternativet på hyllan tillsvidare.

    DÄR I ligger nog största delen av problemet. Men inte hela. Det känns märkligt att i stort sett hela laget underpresterar helt plötsligt? Svårt att förstå. Men det kan handla om gruppdynamik. Utan Rose = mkt sämre offensiv. Utan Vertonghen = mkt sämre defensiv.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.Markerade fält måste fyllas i *

*