Fans i fokus: Jim "JimBob"

JimBob? Vad döljer sig bakom hans "nickname" Lär känna Jim från Malmö. Mycket nöje och trevlig läsning.

Namn:

Jag heter Jim.

Ålder:

Varierar utifrån situation och sinnestämning. Inför mor så är jag 34 år och hon borde väl veta.

Bor/Familj:

I Malmö med mina böcker och skivor. Har också hunnit med reguljärt leverne i Trondheim, Oslo och London.

Arbetar med:

Är rakt igenom humanist och mina akademiska meriter(obs: ej examen) innefattar sociologi och historia. Trots detta så har jag dessvärre, med ett par livräddande pauser försörjt mig i IT-träsket i snart tio år.

Hur länge Spurs och hur började det?

Jag minns att någon gång runt 1980 tog min far ett exemplariskt pedagogiskt initiativ och visade i en atlas var Argentina låg och berättade bl.a. att två fotbollsspelare åkt hela vägen därifrån till Englands huvudstad London för att spela fotboll i Tottenham Hotspur. Pappa var och är fortfarande en tråkigt likgiltig och sansad Spurs-supporter. Hur som helst så har vi aldrig behövt bråka om vilket lag som gäller på de brittiska öarna. På den vägen är det. Även om jag alltid följt laget någorlunda engagerat så erkänner jag att graden av allvar varierat. Det är viktigt för mig att poängtera att dessa skiftningar i engagemang inte har styrts av klubbens resultat, utan snarare ut av min egen livssituation. Det är väl så enkelt att ibland så behöver man klubben mer och ibland mindre.

Har du någon favoritvärvning?

En offensiv vänsterkraft är väl den dimension som jag saknar i laget. Rabbla namn känns inte så meningsfullt, men Bridge och Pedersen är två spelare som nämnts och som jag gladeligen välkomnat till WHL. Om jag bara får flumma så är det en argentinsk klasspelare som jag drömmer om. Tack vare Villa och Ardiles så har jag alltid varit svag för Argentina. I PL så är det dessvärre relativt få argentinare som verkligen lyckats. I mina drömmar så går Aimars karriär lite i stå i Valencia och vips så har Comolli lyckats värva det ”gamla” underbarnet. Ingen utom spurs tror på allvar att han ska lyckas i tuffa PL, men Aimar är den sista pusselbiten som fattas Jols väl samspelta kollektiv och i maj det året så vinner vi PL. Som sagt drömmar, men gärna lite argentinskt blod i spurs och lite bättre än Taricco tack…..

Vad anser du om dagens Spurs?

Det blir ett trist svar, men efter de sista femton årens våndor jag känns det högmodigt av mig att gå in på detaljkritik. Solen skiner och allting går åt rätt håll, vilket för mig är en helt ny och angenäm upplevelse. Ekonomin är på plats, vi har inte bara en ambition om en tro på att vi kan nå den absoluta toppen utan också en trovärdig strategi rörande hur detta ska gå till. Som helhet så lämnar den sportsliga ledningen och truppen ingeting att önska. Vad annat kan jag anse än att vi är den friskaste, finaste och inom tid den bästa klubben i PL.

Vad skulle du fråga Martin Jol om du fick ställa tre frågor till honom?

1. Kan du inte fixa ett jobb till mig inom THFC? Vad som helst?
2. Dig och mig emellan, vad tyckte du egentligen om Jacques Santini och vad hände?
3. På vilka positioner ska vi ta in spelare och vilka spelare är det som vi jobbar på att värva?

Vad saknar du på spurs.se?

Fler socialrealistiska reflektioner och betraktelser av Eskilstuna och människorna där. Gärna också ett ingående reportage från stadens badhus.

Vilka håller du på i Sverige?

Dum fråga, Tottenham Hotspur.

Är det för mycket pengar inom dagens fotboll? Har känslan försvunnit? Kan det stoppas?

Röker greker? Ja, det är för mycket pengar i dagens fotboll. Känslan har inte och kommer aldrig att försvinna. En av många paradoxer i den här problematiken är att marknaden har upptäckt att ”känslan” gör fotbollen till en så otroligt tacksam sfär att profitera inom. ”Känslan” och kärleken till spelet hindrar oss ifrån att agera som rationella konsumenter. Vilket till viss del sätter det normala reglerande samspelet mellan marknaden och samhället ur balans. Den obehagliga sanningen är att marknaden älskar fotbollen lika mycket som oss. Bara av andra och betydligt mindre romantiska anledningar. Det har aldrig varit viktigare än nu att FIFA, UEFA och alla nationella förbund kommer ihåg vem och för vilka ideal man arbetar. Jag knyter näven i fickan varje gång både Blatter eller FatCat J sätter sig upp mot marknadens försök att omvandla fotbollen och dess unika särart och värdegrund till helt normala marknadsförhållanden. Lyons G16-subventionerande ”case” mot ett afrikanskt fotbollsförbund äcklar mig. Tack och lov så tycker jag att motståndet och medvetenheten om vilka enorma insatser som står på spel växer för varje år.

Hur roar man sig bäst i din stad? Vilka ställen ska man besöka?

Kan bara prata för mig själv och det är ingen hipp klubbguide som jag har att komma med. Viktigast först. Om det vankas fotboll i rutan så går man på SirTobys på Davidhallsgatan. Schysst engelsk pub där majoriteten av gästerna tar fotboll på allvar. Med bravur så täcker de upp de elementära behoven på ett bra sätt. Fullständiga rättigheter, strategiskt placerade tv-apparater med kanaler från alla världens hörn och om man skulle råka vara hungrig så är det den trygga 70-talsmenyn som gäller. Toast Skagen, plankstek, oxmedaljonger, black&white, friterad camenbert och hela det köret. Så vitt jag vet så serveras alla rätter med bearnaise, inklusive förätter och desserter.

Akta er för de så kallade riktiga sportbarerna/restaurangerna som finns strategiskt utplacerade på attraktiva adresser här i stan. Ni trasslar lätt in er i nån MIF-vimpel eller får en amerikansk fotbollshjälm i huvudet medan ni försöker få lite anständig service av nån tjej som öppet surar för att hon ånyo fått avslag på sin ansökan till en ointressant men samhällsfördärvande dokussåpa. De fräser när de inte får dricks….

Vill man idrotta lite efter match så springer man upp på biljardakademin på Monbijougatan, ovanför homosexklubben. Klassisk biljardhall som officiellt inte serverar någonting starkare än folköl, men har ni rätt uppsyn och diskret frågar efter ”finöl” så slipper ni växla ner. Härifrån så har man nära till Möllevångstorget. På möllan så regnar det ställen att släcka törsten på. Av gammal vana hamnar jag på Tempo, restaurang möllan eller ölcaféet. Givetvis så finns det ställen där man kan stå i kö, betala för rätten att få betala ännu mer när man väl slussats fram till en dålig bar, här kan man också dansa. Personligen så brukar jag skippa detta etablissemanget, bättre att gå på efterfest direkt. Så dags brukar det kännas väldigt viktigt att spela sina egna skivor.

Undvik Lilla torg.

Micke Thor tackar ödmjukast för att "JimBob" ville ställa upp och önskar som vanligt lycka till med allt i framtiden. Däremot önskas inte lycka till i poker om han möter undertecknad.