Spurs – Blackburn 0-0

Inget Europa nästa säsong heller!
Många ordspråk finns för slutet, exempelvis: "It’s not over until the fat lady sings". Och Winston Churchill har hållit en hel del tal om att det inte är slutet – knappt början. Sedan finns det de som snackar om ljuset i tunneln och på håret. Det finns till och med de som snackar om hoppet och grodan, men det enda som stämmer in är väl ”blod och änkors bistra klagan”.

Vi var aldrig nära, så var det idag. Och det kommer garanterat att skrivas någon krönika över de onödiga förlusterna denna säsong – för det är ju faktiskt dem som är problemet, inte de två tappade poängen mot Manchester United eller likaresultatet mot Blackburn idag, även om det i sig är en katastrof att inte kunna leverera när det behövs – deja vu och taxi vändning på en gång.

Kort och gott så har vi ju faktiskt inget ut i Europa att göra om vi inte spelar bättre än vad vi gjort under säsongen 04/05 och Spurs är direkt värdelösa på att knyta ihop säcken själva, som i förra matchen mot Middlesbrough för att ta ett av otalet exempel denna säsong.

Nu – för att lämna Närke ett kort tag – så ser det kanske inte så mörkt ut som det brukar göra så här dags i maj. Vi har helt plötsligt ett lag som vill spela fotboll, och därtill en ledning som är av ömsesidigt tänkande. Flera av våra spelare har visat sig riktigt vassa och chanser har verkligen skapats, och det har faktiskt gjort en del mål och skönspel på det gröna gräset.

Martin Jol har för mig haft en lite märklig taktik i att ta ut förstaelvan till så gott som varje PL-match. Det har snurrats och bökats i startelvan. Mina favoriter har suttit alltför ofta på bänken och in har andra kommit och förvånat och glänst i hjältars frånvaro. Det är ju nästan bara Ledley King och Paul Robinson som blivit skonade bödeln Jol, och vadan detta då? Han måste ju naturligtvis ha en anledning till att låta så många hela tiden få röra på dököttet ute på planen. Det måste, och jag kan inte se det på något annat sätt, vara att vi börjar se en framtid byggas i Tottenham. Och ska vi klara mer än en runda i Uefacupen, eller varför inte panga på och skriva Champions league direkt så kommer det att krävas mognad, vilja och fler spelare än elva. Detta är det enda svar jag kan ta fram ur Jol koden.

Jag vet inte vad jag ska tro om silly season, men jag tror inte att Mido stannar hos oss, och det torde innebära en forward till. Sedan kanske det ska investeras i en innerback till, om inte Gardner har tänkt att ta klivet in bland de stora pojkarna och där tvivlar jag. Sedan väntar vi fortfarande på en person på mittfältet som ska visa vart skåpet ska stå och den investeringen blir tyvärr inte lättare att göra med dagens resultat och uteblivna Europaplats.

Det blev alltså 1-1 mellan Manchester City och Middlesbrough, och det tackar jag i sig Gudarna för, men vad jag har förstått så hade Robbie Fowler en straff på övertid, till 2-1 så hade vi haft 3-0 så hade han troligen stått över White Hart Lane resten av sin karriär. Nu var fallet ganska långt därifrån. Min matchrapport kunde lika gärna vara två meningar. Typ, Tottenham – Blackburn 0-0. Vi blev nia i ligan.

Nu ska jag dock vara så artig att jag åtminstone drar laguppställningarna, dock undanhåller jag er ett referat på webbradion samt hur text-tv 377 såg ut hela 2 timmar på eftermiddagen. Att Arsenal förlorade gjorde varken till eller från, dock trevligt att de slutar med en förlust, man ska alltid glädjas åt det lilla här i livet.

Spurs (4-4-2): Cerny – Kelly, King, Naybet, Edman – Davies, Carrick, Davis (Marney, 70), Reid (Defoe, 60) – Kanouté, Keane.

Avbytare: Fulop, Bunjevcevic, Ziegler
Varningar: Noureddine Naybet, Dean Marney

Blackburn Rovers (4-5-1): Friedel – Neill, Nelsen, Todd, McEveley – Emerton, Savage, Thompson, Mokoena, Pedersen – Stead (Johnson, 60),

Avbytare: Enckelman, Tugay, Johansson, Douglas
Varningar: Robbie Savage, Lucas Neill

King, Edman och Cerny ska tydligen ha lyckats bra för att hålla denna tillställning mållös i första då de tu backarna blockade i sista sekund. Även Friedel hade en jobbig dag och blev testad om och om igen, men det skulle sluta mållöst. Det var dock i första halvlek som det var mest aktivitet, och troligen började det sneglas en hel del på vad som skedde i Manchester. Det tappades fokus och att byta i Defoe hjälpte föga till. Tycker att spurs.co.uk formulerar sig väl när de skriver ” appeared to accept their fate”. Det sades inte mycket på webbradion heller och ganska snart så sjönk man allt längre ned i stolen och fiskade efter ölen som även den smakade avslagen.

Det är dessvärre bara att ta nya tag, och jag tror inte vi ska tänka för mycket på vårt kära ”nästa säsong” för det är en hel del lag som har haft det tuffare idag, och jag kan nästan lida med vissa supportrar. Det var kul att sista omgången ändå handlade om så mycket och många matcher var värdefulla. Att sedan utgången var i det närmsta ristad i sten, men att nästan alla vi supportrar levde i förnekelse tyder endast på att vi vill någonstans, och den dagen ska väl komma den med.

Over and out!

Alexander Strid

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*