Inför Middlesbrough FC – Spurs

Säsongen drar sig mot sitt slut och sanningens ögonblick står för dörren. Spurs kan spela sig ett jättekliv närmare Europa vid vinst över Middlesbrough, men man får göra det utan sin för året kanske bäste spelare.

Preliminära laguppställningar:

Spurs:

———————————Radek Cerny—————————–

Stephen Kelly–Michael Dawson—–Ledley King——Erik Edman

Simon Davies——–Sean Davis——Michael Carrick—-Andy Reid

———————Jermain Defoe——Frederic Kanouté—————

Middlesbrough FC:

————————————Bradley Jones————————

Andrew Davies-Gareth Southgate—Ugo Ehiogu—-Frank Queudrue

Ray Parlour———George Boateng——Doriva——–Bolo Zenden

———————–Szilard Nemeth——-JF Hasselbaink————–

Jaha, då börjar det dra ihop sig nu. Det var så länge sedan Spurs fortfarande hade något kvar att spela för i slutskedet på en säsong att man inte kan undgå att känna sig lite förvirrad över det. Vanligtvis har säsongen tagit slut någon gång i mitten av februari då det har stått klart att Spurs varken kommer att åka ur, eller ha något med toppen att göra. Och när jag säger toppen så innebär det såklart, i referens till Spurs, platserna ovanför åttonde placeringen i tabellen.

Som det står nu är det en oerhörd kamp om den sjunde, och sista Europaplatsen, som utkämpas mellan Spurs, Boro med Manchester City och Aston Villa som ”dark horses”.
Spurs har för närvarande den platsen, men med minsta möjliga marginal; man har endast ett måls bättre målskillnad än Boro.
Och mycket passande är det just Boro som står för motståndet på lördag. Vinnaren i Riverside-matchen kommer helt klart att få ett försprång, men allt kommer ändå att avgöras i nästa omgång, den sista omgången. Om Spurs vinner mot Boro återstår endast Blackburn kvar att möta, och detta på White Hart Lane. En match som man borde vinna, speciellt med tanke på att Blackburn inte har något kvar att spela för.
Boro, å sin sida, möter Manchester City borta i sista omgången. Ett City som, mycket beroende på resultatet de får i helgens möte med Aston Villa, fortfarande kan ha en UEFA-cupplats att spela för.
Och den snabbtänkte har ju självklart då räknat ut att Spurs till och med har råd att förlora mot Boro och ändå har chans att ta sjundeplatsen, men då är man beroende av att City slår Boro.
Då kan man ju lika gärna vinna på lördag och ha avgörandet i egna händer. Det blir nog bäst så.
(För de som fortfarande tycker att det verkar krångligt, så finns alla förutsättningar beskrivna på ett bra sätt på Boro´s hemsida: http://www.mfc.premiumtv.co.uk/page/News/NewsDetail/0,,1~661432,00.html)

Middlesbrough har varit ett lag som verkligen har blandat och gett under säsongen, precis som Spurs, och har haft långa sviter av både vinstmatcher och förlustmatcher.
På de senaste femton matcherna i Premier League har laget bara vunnit tre och man får nu kämpa ända in till målsnöret för den Europacup-plats som såg ut som garanterad i december.
Mycket av Middlesbroughs problem har vållats av den långa skadelista laget har dragits med sedan årskiftet. Nyckelspelare som Downing, Hasselbaink, Viduka och Boateng har missat många av matcherna på grund av skada.
Nu börjar läget se bättre ut, men även om den faktiska skadelistan inte är så lång längre, så är det många spelare som nyss kommit tillbaka från skada och har haft svårt att återfinna formen och därmed en plats i startelvan.
Man har i alla fall nu gått fyra raka matcher utan förlust och man lyckades bland annat med att slå vilt kämpande West Bromwich med 4-0 och kryssa mot Liverpool på Anfield.
Så det är ett stabilt lag som Spurs kommer att möta på lördag och någon enkel match är det absolut inte att tala om.
Faktum är att Spurs inte har lyckats vinna borta mot Middlesbrough på snart nio och ett halvt år, då Chris Armstrongs mål såg till att besegra nyuppflyttade Boro.

Även om vi Spursfans har anledning till att känna oss oroliga inför lördagens match, så har även Boro´s diton ingen anledning till att vara säkra på poäng. Jag tror till och med att de är minst lika oroliga som oss Spursfans inför matchen.
Tottenhams senaste resultat, 5-1 demoleringen av Aston Villa, är garanterat något som är värt respekt.
Även om Spurs inte gjorde en fantastisk match, så fanns det glimtar och perioder då man presterade en riktigt bra fotboll med ett imponerande passningsspel.
Att dessutom Andy Reid gjorde sin klart bästa match i den vita tröjan och Simon Davies såg ut som i fornstora dar är helt klart något som får mig att se förhoppningsfullt på den stundande matchen.
Kantspelet har i mångt och mycket varit Spurs svaga sida den här säsongen, men helt plötsligt har det blivit en kanal till många målchanser.
Detta tror jag har mycket att göra med att man, för kanske första gången i år, har kunnat spela ihop två stycken bra kantpar i Simon Davies/Stephen Kelly och Andy Reid/Erik Edman och att de har börjat klicka ihop.
Varken Davies eller Reid är några utpräglade kantspelare, som strikt håller sin kant och förser bredd, men med Kelly- och Edmans överlappande, offensiva löpningar har inte kanterna lämnats åt sitt öde när mittfältarna drar sig inåt planen.
Och nu när Andy Reid äntligen har gjort sitt första mål för klubben och Martin Jols kritik i veckan mot att man inte gör tillräckligt med mål från mittfältet, så kanske resten av mittfältarna följer irländarens exempel och sätter ett par baljor. Kanske kan vi till och med få se Michael Carrick skjuta när han har chans…

I mina ögon är mittfältet och backlinjen självskrivna till Boro-matchen, och jag vill således se samma spelare som startade matchen mot Villa. Lite svårare är det, som vanligt, med anfallet; Frederic Kanouté ser jag som en given starter, men man är lite osäker på vem som ska fullborda partnerskapet på topp. Jag tror dock att Martin Jol är sin vana trogen och spelar Jermain Defoe, eftersom Robbie Keane startade senast. Jermain Defoe trivs väldigt bra mot stora, tröga mittbackar och trögare än Gareth Southgate och Ugo Ehiogu kan man knappast hitta. De är däremot riktigt bra i luften och i positionsspelet, så jag tror vi kommer att få se Jermain Defoe hämta bollen till strax utanför straffområdet för att sedan utmana någon av mittbackarna. Det är då han trivs och är som bäst.

Tyvärr bekräftade klubben på torsdagen att den skada som Paul Robinson ådrog sig mot Villa var lite värre än befarat och landslagsmålvakten kommer nu att missa de avslutande två matcherna med en smalbenskada.
Detta medför givetvis att Radek Cerny får göra debut från start i målet. Förhoppningsvis ska detta inte medföra några större problem, då Cerny såg väldigt stabil ut de minuter han spelade mot Villa, men det är självklart aldrig bra att vara utan sin och Englands självskrivne förstamålvakt. Kanske kan det sprida sig en viss oro och osäkerhet i backlinjen med en ny målvakt, men förhoppningsvis känner de Cerny tillräckligt bra från träningarna att de litar på hans kapacitet fullt ut.
I alla fall verkade det som om Michael Dawson visste exakt vad Cerny var för målvakt när han kom in senast, då backen satte varenda tillbakaspel på hans bästa fot, den vänstra. Det kanske låter som en självklarhet att backarna ska veta vilken fot målvakten föredrar och det vet de ju normalt, men jag är inte säker på att det är så lätt när det kommer in en ny målvakt mitt uppe i en match.
Cerny är nog tillräckligt rutinerad att han vet vad han kräver av sina medspelare och jag tror nog att de har spelat ihop sig under veckans träning.

Så hur ska Spurs gå tillväga för att vinna?
Framförallt måste innermittfältet vinnas, som vanligt. Mot Aston Villa var Carrick och Davis helt överlägsna sina kollegor i Villains och kunde skapa yta åt sig själva. Detta var en av anledningarna till att Spurs kunde få igång sitt passningsspel ordentligt.
På lördag ställs de troligtvis mot George Boateng och Doriva. Detta är spelare som inte är några fotbollsgenier a la Steffen Freund, men de spelar inte heller som några korgossar heller, så de… Vid närmare eftertanke så är de båda exakt lika stora fotbollsgenier som Steffen Freund. De är bra på att förstöra motståndarnas passningsspel, men de är också lika bra på att förstöra sitt egna lags passningsspel. Doriva är den som står för jobbet framåt, medan Boateng ligger djupare för att vinna boll
Trots att Carrick och Davis troligtvis är bättre spelare med boll, så kommer de att få kämpa hårt mot de tuffa Boro-innrarna.
Frederic Kanouté måste vara lika bra som under de första trettio minuterna mot Villa och störa Southgate/Ehiogu i luftrummet, samt hålla uppe bollen i anfallet när (jag säger när, inte om) Spurs blir tillbakapressade.
När Kanouté är bra och på spelhumör, så är han en av de bästa stora anfallsspelarna i England och är omöjlig för försvarare att vinna boll av.
Dessutom vill jag gärna se att Davies och Reid kan återskapa samma spel som senast och tillsammans med sina respektive ytterbackar kontrollera kanterna.

Vad Spurs däremot absolut inte får göra är att bjuda in motståndaren i matchen från start.
I i stort sett varje match Tottenham spelar ser vi ett motståndarlag som skapar målchanser och har fart på bollen direkt från avspark, medan Spurs mest verkar stå och fundera på något annat.
Det tar alltid mellan femton och trettio minuter innan Spurs brukar komma in i matchen och det är banne mig inte acceptabelt att lalla omkring i början av matchen och vänta på att någon lagkamrat tar tag i det. Mot Villa hade gästerna två bra målchanser innan Kanouté gjorde Spurs första mål och hade det varit Villa som gjort mål först, så hade aldrig Spurs vunnit med de siffrorna.
Detta är något jag tror beror på bristen av en naturlig ledare på plan. Ledley King är lagkapten och han är en fantastisk spelare, men han är ingen ledare och jag ser egentligen ingen annan i truppen heller som naturligt kan ta den rollen. Närmast till hands ligger kanske Michael Brown med sin entusiasm och kämparglöd, Naybet med sin rutin eller kanske Paul Robinson.
Jag tror att varken Brown eller Naybet kommer att finnas kvar i klubben mer än efter nästa säsong, så min röst till nästa säsongs kapten går till Paul Robinson.
Han kan ryta till, han är inte rädd för att ta eller ge en smäll och så ser han faktiskt allt som sker på plan från sin position. Det var Robinson som täppte till käften på Atouba när denna höll på att snacka sig till ett rött kort mot Manchester City, det är Robbo som skäller på laget när de spelar dåligt och det är Robbo som match in match ut spelar på toppen av sin kapacitet.
Det ultimata hade varit om en spelare som Mark van Bommel hade anslutit under sommaren, men ”let´s not go there”.

Nåja, nu ska jag inte gnälla över vad som kunde ha varit. Det finns gott om tid för det efter säsongen.
Och även om Spurs, mot förmodan, skulle missa Europa i år, så finns det ju alltid en ny säsong att drömma om.
Jag tror dock att när denna mytomspunna ”nästa säsong” startar, så kommer Tottenham Hotspur FC att spela UEFA-cupen.
För de kommande två veckorna kommer att bevisa att Spurs nu för tiden är bäst när det verkligen gäller.
Spurs har varit skräp på tok för länge för att kunna misslyckas nu.
I år snubblar man inte på upploppet, det hade varit för enkelt. Det hade varit precis vad man förväntar sig av dem och vi vet vid det här laget att Spurs aldrig gör vad man förväntar sig av dem.

På lördag spelar Spurs oavgjort mot Boro och nästa lördag spelar man till sig sjundeplatsen genom vinst över Blackburn inför 36 000 personer på White Hart Lane.
Så det så.

Av Claes "Spurs are on their way to Chisinau" Persson