Sweden Spurs Official Supporters' Club for Tottenham Hotspur F.C.
Vad bättre medicin kan det månne finnas mot besvikelsen över att ha blivit utslaget ur FA-cupen än att vinna ett London-derby på bortaplan tre dagar senare?
Preliminära laguppställningar
Spurs:
———————————-Paul Robinson—————————–
Noé Pamarot—-Noureddine Naybet—Ledley King—-Thimee Atouba
Simon Davies—–Michael Carrick—–Michael Brown—-Andy Reid
————————Jermain Defoe—–Frederic Kanouté—————
Charlton:
———————————-Dean Kiely—————————-
Luke Young———Chris Perry—-Talal El Karkouri—-H Hreidarsson
———Radostin Kishishev—Danny Murphy—Matt Holland—-
Dennis Rommedahl————————————-Jerome Thomas
——————————–Shaun Bartlett —————————
Vad bättre medicin kan det månne finnas mot besvikelsen över att ha blivit utslaget ur FA-cupen än att vinna ett London-derby på bortaplan tre dagar senare?
Spurs går in i sin tredje raka bortamatch med förhoppningen att dels lägga FA-cup besvikelsen bakom sig genom vinst och dels att låta räckan av bortaförluster stanna vid två.
Dessutom har Spurs revansch att utkräva för Charltons vinst på White Hart Lane tidigare under säsongen och visst hade det varit skönt att få uppleva två raka derbysegrar.
Som vi kommer ihåg så spelades den matchen blott 24 timmar efter att Spurs dåvarande head coach Jacques Santini hade lämnat klubben på grund av personliga orsaker.
Även om det blev förlust i just den matchen, så kan nog få argumentera mot att Santini´s sorti faktiskt har visat sig vara ganska bra för klubben.
Jol har fått laget att spela ett mer flytande spel, mer inriktat på att anfalla. Även om det finns en del kvar att önska innan laget kan ses som riktigt bra, så finns det många glädjeämnen i Spurs insatser under den senaste tiden.
Något som inte minst märktes mot Newcastle häromdagen. Trots att man stod på hälarna under den inledande kvarten och på så sätt bjöd Magpies på vad som visade sig vara vinstmålet, så gav man aldrig upp utan mer eller mindre barrickerade sig på motståndarens planhalva och sökte med ljus och lykta efter en lucka till att få in en kvitteringsboll. Under långa stunder spelade man ut motståndaren och vid två tillfällen under matchen redovisades statistik som visade på förkrossande bollövertag för Spurs.
Men trots eller kanske på grund av att man besitter ett väldigt fint passningsspel så har man faktiskt ganska svårt att komma till de riktigt farliga avsluten.
Visserligen försvarade sig Newcastle med näbbar och klor senast, men en eller två par bollar borde man ha kunnat ha förpassat bakom Shay Given. Samma visa var det mot Southampton härom veckan då man visserligen kom till en del riktigt bra lägen, men där avsluten inte riktigt höll tillräckligt bra kvalitet.
Här i ligger problemet med dagens Spurs. När anfallarna skjuter blanka skott och inte förmår att göra mål, så finns det inga alternativa vägar att attackera genom. Allt för stort ansvar läggs på anfallarnas axlar.
Varken Michael Carrick eller Michael Brown är direkt några offensiva stöttepelare, även om Carricks fina passningsspel är en stor tillgång när det fungerar och när han lyckas göra avtryck på matchen. Men karln rör sig ju inte utanför en 20 meters radie från mittcirkeln och därifrån gör man aldrig några mål såvida man inte heter Pedro Mendes så klart.
Kantspelet fungerar fortfarande inte tillräckligt bra och det av flera anledningar.
Det som är enklast att sätta fingret på är att varken Simon Davies eller Andy Reid är i tillräckligt bra form än, det förväntas mer av dem framöver (Reto Ziegler har under sin debutsäsong gjort bättre ifrån sig än förväntat och det är orättvist att kräva för mycket av 18-åringen). Framför allt brister det i löpningarna, och i synnerhet löpningar in i straffområdet. Troligt- och förhoppningsvis kommer detta att komma succesivt ju fler matcher de spelar.
Martin Jol verkar ha klart för sig att han ska ha två ganska defensivt balanserande innermittfältare och kommer inte det offensiva understödet därifrån så måste det komma från kantspelarna. Med löpningar inåt plan frigörs också yta för ytterbackarna att fylla på och med det ytterligare passningsalternativ i anfallen. Att sedan ytterbackarnas inlägg håller korpnivå är ett annat problem som måste åtgärdas.
Jag hatar att jämföra Spurs med våra rödvita grannar, men med tanke på att de behärskar spelet med två balansspelare på mitten och anfallande yttrar till fullo, så är det oundvikligt.
I deras fall så får anfallarna alltid understöd i straffområdet av att yttrarna tar löpningar in boxen och det är ingen slump att Gooners yttrar säsong efter säsong hamnar ganska högt upp i skytteligan.
I Spurs lämnas anfallarna nio gånger av tio vind för våg att försöka skapa någonting. Visserligen har Jol fyra väldigt dugliga anfallare till sitt förfogande och alla är kapabla till att blixtra till och ensamma skapa chanser och mål, men det går inte att enbart lita till att de match efter match ska producera underverk. Något de inte har förmått att göra på senare tid.
Jag är övertygad om att detta är ett problem som Jol är medveten om och att det är någonting som han arbetar med att förbättra.
Kanske är det något som kommer med tiden, för ibland glömmer man i sin kritik att dagens Spurs är ett lag som enbart spelat strax över en halv säsong tillsammans och att bara en handfull av medlemmarna i truppen är över 25 år gamla och att de har väldigt begränsad rutin av spel i Premier League.
Så där, nu har jag lekt manager färdigt och ska nu fokusera på den uppgift som nu stundar för Spurs.
På skadefronten så ser det ganska bra ut för både Spurs och Charlton.
Så vitt jag kan läsa mig till så har Addicks en helt skadefri trupp och kan således mönstra starkast möjliga manskap medan Spurs endast har Pedro Mendes och Michael Dawson som garanterat otillgängliga.
Litet frågetecken behövs det nog ställas angående Midos medverkan. Han ådrog sig en sträckning i ljumsken under träningen i torsdags och kunde därför inte medverka mot Newcastle, men chansen finns att han kan bli kvitt problemen lagom till onsdagens match.
Sean Davis har fått ett par reservlagsmatcher under bältet efter sin långa skadefrånvaro och kanske kan han vara i tillräckligt bra skick för att få göra comeback på onsdag. Han deltog inte i kvällens reservlagsmatch mot Watford och rapporterna säger att det berodde på att han kände sig sjuk, snarare än att han skulle ha blivit vilad inför en eventuell comeback mot Charlton.
Som vanligt dras Ledley King och Noureddine Naybet med mindre problem i ljumskarna, men de borde båda kunna vara i speldugligt skick på onsdag.
Jag tror att Martin Jol ämnar ställa upp med samma lag som i söndags, med den ändringen att Andy Reid åter kommer in i startelvan på bekostnad av Reto Ziegler.
Jag är även lite osäker på vem som kommer att inneha vänsterbacksplatsen, men jag tror att Jol har så pass stort förtroende för Atouba att han spelar, trots en mindre lyckad insats mot Magpies då han hade stora problem med att hålla Kieron Dyer i schack.
Även Charlton kan komma att ha en snabb jävel till höger på mittfältet i Dennis Rommedahl och då kanske Erik Edman passar bättre, men jag har faktiskt ingen aning hur Jol tänker sig fylla den positionen.
Rommedahl må vara snabb, men han är bara bråkdelen så bra med bollen som Dyer är.
Charlton är lite svåra att förutspå hur de ska spela, då Alan Curbishley har mixtrat lite fram och tillbaka mellan 4-4-2 och 4-3-3 under säsongen. Jag tippar att han vill spela 4-3-3, då jag tror att Curbishley tänker sig att Spurs ska föra spelet och han genom tre innermittfältare vill förhindra att Carrick och Brown ska ha för mycket att säga till om, samtidigt som de ska vända spelet snabbt och kontra när de vinner bollen. Där har Curbs i Jerome Thomas och Dennis Rommedahls snabbhet ett starkt vapen att utnyttja.
Spurs ska försöka utnyttja det de är bra på, det vill säga att försöka passa runt bollen och försöka hitta öppningar framåt.
Det är självklart önskvärt att Reid och Davies ska komma i djupledslöpningar in i straffområdet och bakom Charltons backlinje, medan ytterbackarna fyller på och matar inlägg i straffområdet, men jag tror att vi än en gång kommer att få hoppas på att det skapas tillräckligt med öppningar och chanser åt Defoe, Keane, Mido eller Kanouté för att få in en boll eller två bakom Dean Kiely.
Fortsätter Spurs att spela som mellan 20:e och 90:e minuten mot Newcastle så kommer målen att trilla in förr eller senare och Jermain Defoe går sällan mållös från fler än fyra matcher i rad.
Nu utgår jag också givetvis från att Spurs inte kommer att bjuda Charlton på lika mycket under de inledande tjugo-tjugofem minuterna som Spurs har kommit att göra så ofta den här säsongen.
Nu när Spurs ha gått miste om chansen att kvalificera sig till UEFA-cupen via någon av cuperna, så framstår en vinst mot Charlton än viktigare.
På rent TV-sportspråk kan man säga att detta är en sån där sexpoängsmatch.
Vid vinst går Spurs om både Charlton och Middlesbrough upp på en väldigt trevlig sjundeplats, en poäng bakom både Bolton och Liverpool som innehar platserna sex respektive fem med sina 43 poäng.
Beroende på utgången i FA-cupen så kan en sjunde plats i Premier League belönas med en plats i Europa nästa säsong. Med bara ligan kvar att tävla i så måste detta ses som målet för Jol´s unga manskap.
Vid en eventuell förlust, däremot, skulle Charlton dra ifrån och utöka skillnaden till Spurs till fyra poäng.
Dessutom skulle Aston Villa och Newcastle, i händelse av vinst mot Birmingham respektive Portsmouth, gå förbi Spurs och förpassa dem till en bekant 11:e plats i ligan med bara nio matcher kvar av säsongen.
Det är nu en fjärdedel kvar av säsongen och Spurs har fortfarande chansen att nå Europa, men då gäller det att hänga på tåget och varje poängförlust kan komma att betyda mycket i det här skedet.
Av claesoul
