BAKOM KULISSERNA: Johan Sköld

I serien "BAKOM KULISSERNA" kan ni nu läsa om Johan Sköld, krönikör hos spurs.se.

Jag är en skåning av årgång -74 som bor i Stockholms Skärgård. Flyttade till Stockholm för 8 år sen, men tro inget alla bajenyids, gnagetyids eller järnkaminsyids: det är di blåe som gäller!

Jag har varit Spursfan sedan 1981. Började spela fotboll samma år och det var liksom givet att man skulle hitta sig ett favoritlag. Tottenham var faktiskt mitt första lag alla kategorier. Kan ännu minnas FA-cupfinalsomspelet där Ricky Villa gör ett fantastiskt solomål. Nu med Internets sköna hjälp har jag målet på min hårddisk och minnet av det var bättre måste jag säga (det är i och för sig fortfarande snyggt). Har en bror och en far som också gillar Spurs. Det var säkert det som gjorde det. En annan grej som hjälpte till var det fruktansvärt coola namnet, sånt är viktigt när man är liten. Hotspur – Hetsporre. Hur coolt som helst!

Under de gyllene Tipsextra-åren gror kärleken till Spurs med spelare som Ossie Ardiles, Glenn Hoddle och Chris Waddle. Kommer alltid att se passningsspelet som ett Spurssignum och därför är det kul när det finns arvtagare i denna tradition av ovan nämnda spelare: Darren Anderton (när han var som bäst) och dagens Michael Carrick (som för övrigt känns lite 80-tal när han har lång ärm).

Som tolvåring satt jag med pappa på White Hart Lane första gången. Stämningen förstördes helt av att Chelsea krossade Tottenham med 1-3. Tror detta har spelat in eftersom jag nästan har lika stora problem med att tycka om Chelsea som jag har med ett annat Londonlag.
Clive Allen gjorde Spurs mål den matchen och det var på straff. Inte ens ett spelmål fick man se. Allen var skyttekung och även om jag var liten minns jag de skyhöga kraven som gubbarna på arenan hade på sin favoritmålskytt. Trycket att bära den liljevita tröjan är stort och en liten millimeter förståelse av detta fick jag efter den matchen.

Jag kan inte urskilja en enskild match som mitt bästa minne (senaste FA-cupvinsten 1991 mot Nottingham med Gary Lineker i laget var skön), men när det gäller värsta är det enklare: När vi åkte ut mot Division 3-laget Port Vale med 3-1 i FA-cupen, den cup som jag tycker så mycket om eftersom vi har det tredje bästa "recordet" av engelska lag där. På 80-talet hade jag vimpeln ”Tottenham Hotspur FA-cup 7 Finals, 7 wins” på väggen i pojkrummet. En vimpel som jag slarvat bort eller som min bror har snott, vilket vet jag inte. 100%! Vilka vinnare. 100%-igt facit i FA-cupfinaler har vi tappat, men ändå.

Varje gång jag säger att jag håller på Tottenham måste man så att säga gräva i arkivet för att övertyga. Känns skönt att vi år 2005 återigen visar på planen vad vi menar med anfallsfotboll och The Tottenham Way.
Senast i veckan satt jag på en lunch där ämnet kom upp. Det är just Ardiles alla verkar minnas märker jag. Åtminstone i min bekantskapskrets där jag känner fotbollstokiga i alla åldrar.
Men efter Ardiles fortsätter man uppräkningen med Hoddle, Waddle, nämnde Allen, Lineker, Gazza, Klinsmann och ingen född innan 1990 blir oberörd.

Man känner sig som en huskatt, men trots många besök i London blir THSS-resan blott mitt andra besök på The Lane. Nästan 20 år mellan gångerna!! Blir hur peppad som helst!
Om THSS vilja jag bara sammanfatta allt i en enda stor bamseomfamning. Känns fantastiskt att ha Spursfans att träffa på de matchsamlingar som dragit igång tack vare ett antal svenska Yids underbara initiativ. Eller bara det faktum att det nästan alltid finns en spursare online 24 7, 365 dagar (nåja) om året. Och BBC London 94,9, kanalen som jag hör alla matcher på, känner jag till tack vare fellowyiddos på spurs.se. Tack för det!

Tyvärr har jag inte haft förmånen att träffa varken spelare eller andra Spurs-personligheter. Men i THSS försorg ska väl någon gång bli den första.

Till vardags jobbar jag som producent på ett produktionsbolag (inom stillbild) och som manusförfattare (i eget bolag) där jag skriver för film-, radio- och TV.

Johan Sköld