Tottenham – West Bromwich 3-1

Spurs lyckades efter en minst sagt usel start vända matchen och ta sig vidare till FA-cupens femte omgång. Nu väntar Championshipklubben Nottingham i nästa omgång.

Denna match som många trodde skulle vara en söndagspicknick visade sig vara mycket svårare. Det märktes ganska tidigt att Tottenhamspelarna var oinspirerade, och till en början var det klar klasskillnad. Dessvärre berodde den inte på att WBA har taggade till tusen, utan att Tottenham var riktigt loja och verkade ha tagit ut segern i förskott.

Martin Jol valde att göra fyra ändringar efter segermatchen mot Portsmouth. Naybet, Mido, Reid och Davies fick av olika anledningar ge plats för Gardner, Kanouté, Ziegler och Keane. Laget formerades som man kunde tänka sig, förutom att Keane startade som högerytter.

———————————–Paul Robinson——————————–

Stephen Kelly—–Anthony Gardner——-Ledley King—-Thimothee Atouba

Robbie Keane (ut 45)——Michael Brown——-Michael Carrick——Reto Ziegler

———————Jermain Defoe——Frederic Kanouté ——————

Med en massa felpass, långbollar, darrigt försvarsspel och ett till synes obefintligt mittfält verkade Tottenham ha tänkt vinna matchen. Givetvis fungerade detta inte, utan det var WBA som tog kommandot tidigt i matchen. Redan i den elfte minuten kunde Nwankwo Kanu göra 0-1, efter slappt försvarsspel av Tottenham. Efter målet tog Tottenham inte över, utan det fortsatte vara WBA för hela slanten. Robinson i Tottenhammålet var tvungen att göra ett par riktigt bra räddningar. Hade Spurs inte haft denna oerhört duktiga målvakt hade matchen varit död i detta skede.

Halvleken rann på och såg ut att sluta 0-1, när den flärdiga högerbacken Stephen Kelly kom i en attack på högerkanten. Kelly löper in i straffområdet och slår ett inlägg, varpå han kolliderar med WBAs målvakt Russell Hoult. Domaren bedömer situationen som att Hoult fäller Kelly och blåser straff. Min högst personliga åsikt är att inte var straff, men jag ska inte klaga. Hoult träffas av Kellys knä strax under ögat och tvingas byta. In kommer nu den i princip ouppvärmde reservkeepern Tomasz Kuszczak, som dock inte blir något hinder för straffläggare Keane. Den iriska skyttekungen satte bollen säkert i den vänstra sidan och gör sin kända målgest. Detta mål var Tottenhams första skott på mål i matchen.

Inför den andra halvleken gör Tottenham ett byte och ersätter Keane med den mer naturlige högeryttern Simon Davies. Om det var detta byte och/eller Martin Jols förmodade utskällning av spelarna som gjorde att Tottenhamspelarna fick fart under benen låter jag vara osagt. Klart är dock att Spurs kom ut som ett mer eller mindre nytt lag. Ett helt annat passningsspel, mer rörelse och allmän spelglädje gjorde att man som tittare inte helt gav upp hoppet.

Utdelningen kom också ganska omgående. I den 50:e minuten skjuter den inbytte Davies bollen på en WBA-försvarares hand i en farlig position strax utanför straffområdet, och Tottenham får frispark. Just när man sitter och funderar på vem av Carrick (högerfot) eller Ziegler (vänsterfot), slår Carrick en fräck passning in till Defoe som tagit en finurlig löpning någon meter ovanför straffpunkten. Defoe var som vanligt dödlig i sin avslutning och sätter bollen mycket snyggt i nättaket. Denna frisparksvariant är troligtvis något som Tottenham har tränat på ett tag.

Efter att ha vänt på steken fortsätter Tottenham jobba på för att kunna få in en balja till och därmed döda matchen. Sagt och gjort och ytterliggare fem minuter senare ökar Tottenham på sin ledning. Vänsterbacken Atouba kastar ett av sina sköna, långa inkast ned till Kanouté, som befinner sig i vänster överkant av straffområdet. Maliern tar ned bollen och dribblar sig ned till kortlinjen där han mycket snyggt fintar bort WBA-backen och sedan serverar en helt omarkerad Defoe, som iskallt sätter sitt andra och Tottenhams tredje mål för kvällen.

Detta mål tog knäcken på WBA som nu inte orkade resa sig, trots att man bytte in den lurige Robbie Earnshaw. Eftersom Tottenham sjönk ned aningen och säkrade hemåt, bla genom att den centrala mittfältarna Carrick och Brown gick ned och gjorde att WBA inte fick någon yta på mitten. Bortsett från någon enstaka chans kändes segern aldrig hotad. Defoe borde kanske även ha blivit tremålsskytt, men klantade sig något vid nedtagningen på Carricks finfina passning.

Sammanfattningsvis kan man säga att Tottenhams första halvlek var oerhört usel, bland de sämsta denna säsong faktiskt, och att vi kan vara mycket glada över att ha en så pass bra målvakt som Paul Robinsson. Den andra halvleken var däremot desto bättre, även om man kanske inte vinner ligan med sånt spel. Bäst i Tottenham var självfallet Robinson, men även Defoe var het. Jag tycker även att Kellys offensiva spel och Davies inhopp förtjänar ett hedersomnämnande.

Sherman