Sweden Spurs Official Supporters' Club for Tottenham Hotspur F.C.
0-1 och seger för Spurs inför 52.000 personer på traditionellt svårspelade S:t James Park efter en gedigen insats av nya tekniska tajta välpositionerade disciplinerade glada Spurs! Första hemmaförlusten för Newcastle sedan december 2003.
0-1 och en oerhört meriterande och härlig vinst för Spurs. Härlig för att det är få förunnat att besegra Newcastle på deras hotfulla hemmaarena S:t James´s Park. Men ännu härligare för sättet Spurs genomförde matchen på. Detta var en vinst som inte hade kunnat komma förra säsongen, som var näst intill taktiskt undernärd. Vad vi såg idag var en taktiskt väl genomförd match, med ett mittfält som inte tänkte lägga sig ner och dö när laget kom under hård press och ett försvar med tre unga talanger härförda av en spelare med stor rutin och pondus. Framför allt Ledley King ser ut att trivas med att ha en ledargestalt vid sidan om sig, men även Erik Edman och Phil Ifil klarade sig mycket fint under Naybets ledarskap. Den enda i backlinjen som faktiskt darrade till ibland var Naybet själv, men där han inte riktigt hängde med kom fick han hjälp av sina kollegor.
Matchen började i högt tempo och som väntat var det Newcastle som höll i taktpinnen. Det var framför allt på Spurs högerkant de förlade merparten av sina anfall. Det var helt klart en medveten taktik av Sir Bobby Robson att låta Laurent Robert testa Spurs unge högerback Phil Ifil samt att låta vindsnabbe walesaren Craig Bellamy dra sig åt Newcastles vänsterkant och utmana Naybet och Ifil och redan i den andra spelminuten fick Paul Robinson visa klass när han räddade Craig Bellamys friläge efter ett något tveksamt ingripande av backlinjen. Men även om Bellamy och Jenas kom igenom ett par gånger under första tredjedelen av matchen så fanns det tillräckligt med påskgula Tottenhamspelare i försvarsposition för att freda sitt mål. Och de gånger Newcastle lyckades komma till avslut så stod det en herre vid namn Robinson i vägen.
Spurs taktik i inledningen bestod av att låta Newcastle föra spelet, medan man låg lågt i försvarsspelet för att suga upp pressen och sedan snabbt blixtra om till anfall. Där framme låg Jermain Defoe och fiskade efter chanserna som skulle dyka upp. Och visst lyckades Defoe vända bort sina försvarare ett par gånger, men de efterföljande avsluten var inte riktigt vad vi har vant oss att se av Defoe.
Desto längre matchen led desto mer kunde Tottenham ta över mer och mer av spelet.
Man tog för sig mer på mittfältet och Sean Davis och Pedro Mendes skötte sig fint, inte minst defensivt. En spelare som kommer bli väldigt spännande att följa är Thimothee Atouba. Många av anfallen gick genom Atouba, som trots att han tidvis ser ganska stabbig och enfotad ut då och då blixtrar till med tekniska finesser och bra driv.
Och blixtrade till gjorde verkligen Atouba i början av andra halvlek. I en snabb kontring, ledd av Jamie Redknapp, fick Atouba bollen på vänsterkanten inne på motståndarens planhalva. Forcerande framåt stöter han på patrull i form av Stephen Carr. När Carr väljer att avvakta väljer Atouba att lägga över bollen på sin högra fot och klippa till. Från 20 meter och dålig vinkel får bollen en underbart fin bana runt Shay Given och in i bortre burgaveln. Kronan på verket på en fin debut från start av mannen från Kamerun.
Och efter Spurs ledningsmål såg Newcastle egentligen aldrig ut att kunna resa sig ordentligt. Mycket tack vare att Tottenham aldrig lät dem komma in i matchen. Det var inte snack om att lägga sig på försvar, utan laget lyckades hålla bollen inom laget bra samtidigt som man inte bjöd på någonting bakåt. Samtliga spelare såg väldigt bekväma ut med boll och positionsspelet var i stort sett klanderfritt. Det var nästan att Spurs var närmre 2-0 än vad Magpies var en kvittering. Bland annat hade Ledley King en nick som räddades av Stephen Carr på mållinjen och Defoe hade ett skott som räddades av en fin fotparad från Shay Given.
I den sjuttiosjunde minuten växte sig frustrationen för stor och Bobby Robson valde att byta in Kieron Dyer, Patrick Kluivert och Shola Ameobi samtidigt. Upplagt för en riktigt tokoffensiv på slutet. Visserligen låg Newcastle ordentligt, men Jacques Santini hade det fina taktiska sinnet att byta in Anthony Gardner som en tredje mittback för att stävja de långbollar och inlägg som väntade. Med tre fyrtorn i försvaret kunde inte Newcastle oroa Paul Robinson och närmre än ett misslyckat skott från Shola Ameobi kom de aldrig.
Vinst för Spurs med matchens enda mål trots att den neutrale åskådaren nog hade kunnat hävda att oavgjort var ett rättvist resultat.
Hela laget stod för en fin insats och det är härligt att se så många som ger allt i varje duell. Den här säsongen spelar spelarna för varandra, låter bollen jobba och har en extrem spets längst fram i form av Defoe. I defensiven hjälper man varandra med understöd, mittfältarna följer med bra bakåt samt att det börjar ingjutas en säkerhet i backlinjen.
Ska man välja ut någon för speciellt beröm blir det Ledley King. Landslagsbacken ser extremt bekväm ut nu för tiden. Mot Newcastle såg han i stort sett till att Alan Shearer inte hade något att komma med i luftrummet såväl som på backen. Det är sällan man ser Shearer så anonym som i den här matchen. Borta är också den valpighet vi kunde skönja tidigare och mycket beror nog detta på den säkerhet och rutin som Naybet har fört till försvaret . Ledley kommer att bli en stor tillgång framöver och nu verkar inte prislappen på
£ 20,000,000 som Jacques Santini satte på honom allt för överdriven.
Även Paul Robinson stod för en storstilad insats. Här har vi fått en målvakt som kan dominera sitt straffområde samtidigt som han är en duktig skottstoppare som han visade på Milners våldsamma volley i första halvlek. Det är bara en tidsfråga innan Svennis kommer bänka David James till förmån för Robinson i The three lions.
Det är oerhört spännande att vara Spurssupporter nu.
Jacques Santini och hans stab verkar ha fått ordning på laget och lyckats ingjuta förtroende i spelarna. Och visst kan vi acceptera en horribel försäsong till förmån för den sammansvettsning av laget som tycks ha skett.
Men även om inledning av säsongen bådar gott så är det en lång väg att gå innan vi summerar säsongen i maj. 36 matcher kvar och 108 poäng att spela om.
Claes Persson
